Från version 0.9.1, har &kppp; direktstöd för de vanligaste typerna av PAP-autentisering. Det finns två olika sätt att använda PAP. Det här sättet används av många kommersiella Internetleverantörer. Det betyder egentligen att du (eller i själva verket din dator) måste autentisera dig på Internetleverantörens PPP-server. PPP-servern behöver inte autentisera sig på din dator. Det här är inte en säkerhetsfråga, eftersom du borde veta vilken dator som du precis försökt ringa upp. Om din Internetleverantör ger dig ett användarnamn och lösenord, och anger att du ska använda PAP-autentisering, är det här det sätt som du ska välja. Som ovan, men i det här fallet kräver din dator att Internetleverantörens PPP-server ska autentisera sig. För att kunna upprätta en förbindelse, måste du välja autentiseringsmetoden Skriptbaserad, inte PAP, och du måste redigera /etc/ppp/pap-secrets för hand. Även om &kppp; inte tillhandahåller inbyggt stöd för det här sättet, är det ändå lätt att upprätta en förbindelse. Försäkra dig om att filen /etc/ppp/options (och ˜/.ppprc om den finns) inte innehåller något av följande argument: +pap -pap papcrypt +chap +chap +ua fjärrnamn Det är inte alls troligt att några av de här alternativen redan finns, men bara för att vara på den säkra sidan, kontrollera det. Starta &kppp; Klicka på Inställningar Välj abonnemanget som du vill använda PAP tillsammans med och klicka Redigera Välj fliken Uppringning Välj PAP i kombinationsrutan Autentisering. Om du inte vill skriva in ditt lösenord varje gång du ringer upp, välj Spara lösenordet. Det här sparar ditt lösenord i en fil, så försäkra dig om att ingen annan har tillgång till ditt konto. Det är allt. Stäng dialogrutorna, skriv in användarnamnet och lösenordet som din Internetleverantör har tillhandahållit, och klicka på Anslut. Det här avsnittet är baserat på e-post från Keith Brown kbrown@pdq.net och förklarar hur man får &kppp; att fungera med ett generellt PAP- eller CHAP-abonnemang. Om din Internetleverantör precis gav dig ett användarnamn och lösenord för ett konto, kan du förmodligen hoppa över det här avsnittet, eftersom instruktionerna i det föregående är allt du kommer att behöva. PAP verkar mycket mer komplicerat vid första anblicken än det verkligen är. Servern (maskinen som du ansluter till) talar egentligen bara om för klienten (din maskin) att autentisera med PAP. Klienten (pppd) tittar in en speciell fil efter en post som innehåller ett servernamn som passar och ett klientnamn för den här anslutningen, och skickar sedan lösenordet som den hittar där. Det är egentligen allt! Här följer hur man får det här att ske. Jag antar en pppd version 2.2.x eller senare och en standardinstallation med konfigurationsfiler på /etc/ppp. För syftet med det här exemplet, antag att du har ett Internetkonto med glob.net med användarnamnet anvbaz och lösenordet foobar Först måste du lägga till allt det här till en fil som heter /etc/ppp/pap-secrets. Formatet för en rad som passar vårt syfte är: ANVÄNDARNAMN SERVERNAMN LÖSENORD Så du skulle lägga till följande rad i filen /etc/ppp/pap-secrets och sedan spara den: anvbaz glob foobar Du kan använda vilket namn som du vill för servern, om du bara använder samma namn i parametern till pppd, som du snart kommer att se. Här har det förkortats till glob, men namnet används bara för att hitta det rätta lösenordet. Därefter måste du ställa in anslutningen i &kppp;. Grundinställningen är samma som för alla andra anslutningar, så vi går inte in på detaljerna här, utom att tala om att du nog vill försäkra dig om att /etc/ppp/options är tom, och att du inte heller ska skapa ett inloggningsskript. I &kppp;s inställningsdialogruta, längst ner under fliken Uppringning, finns knappen Ändra parametrar till pppd.... Den här visar en redigeringsdialogruta. Här kan du antingen skriva in värden som skickas till pppd som kommandoradsparametrar, och i fallet med parametrar som har flera värden, måste du ange varje värde som en särskild post i listrutan, i den riktiga ordningen. Du kan skriva in alla övriga parametrar som du vill ha först. Lägg sedan till parametrarna som pppd använder för att hantera PAP-autentisering. Med det här exemplet, ska vi lägga till user, anvbaz, remotename och glob i den ordningen. Parametern user talar om för pppd vilket användarnamn den ska leta efter i filen pap-secrets och sedan skicka till servern. Parametern remotename används av pppd för att passa ihop med posten i filen pap-secrets, så återigen, den kan vara vad som helst som du vill, så länge den är samma som posten i filen pap-secrets. Det här är allt som krävs, och du ska nu kunna ställa in din egen anslutning till servern med PAP-autentisering. CHAP är inte särskilt annorlunda. Du kan titta i &Linux; guide för nätverksadministratörer efter filformatet för chap-secrets, och parametrarna som används för pppd, och resten bör vara enkelt.