Vissa syntaxregler måste följas: namn(var1[, var2])=term [;utökningar] namn Funktionsnamnet. Om det första tecknet är r antar tolken att du använder polära koordinater. Om det första tecknet är x (till exempel xfunk) förväntar sig tolken en andra funktion med ett inledande y (här yfunk) för att definiera funktionen på parametrisk form. var1 Funktionsvariabeln var2 Funktionens grupp-parameter. Den måste avskiljas från funktionens variabel med ett kommatecken. Du kan till exempel använda grupp-parametern för att rita ett antal grafer från en funktion. Parametervärden kan väljas manuellt, eller ett skjutreglage som styr en parameter kan väljas. Genom att ändra skjutreglagets värde ändras parameterns värde. Skjutreglaget kan ställas in till ett heltal mellan 0 och 100. term Uttrycket som definierar funktionen. Alla fördefinierade funktioner och konstanter som &kmplot; känner till kan visas genom att välja Hjälp Fördefinierade matematiska funktioner. De är: sqr, sqrt Returnerar kvadraten och kvadratroten av ett tal. exp, ln Returnerar exponenten och naturliga logaritmen av ett tal. log Returnerar logaritmen med bas 10 av ett tal. sin, arcsin Returnerar sinus och arcus sinus av ett tal. Observera att argumenten till sin och returvärdet från arcsin är i radianer. cos, arccos Returnerar cosinus och arcus cosinus av ett tal. Också i radianer. tan, arctan Returnerar tangens och arcus tangens av ett tal. Också i radianer. sinh, arcsinh Returnerar hyperbolisk sinus och arcus hyperbolisk sinus av ett tal. cosh, arccosh Returnerar hyperbolisk cosinus och arcus hyperbolisk cosinus av ett tal. tanh, arctanh Returnerar hyperbolisk tangens och arcus hyperbolisk tangens av ett tal. sin, arcsin Returnerar sinus och arcus sinus av ett tal. Observera att argumenten till sin och returvärdet från arcsin är i radianer. cos, arccos Returnerar cosinus och arcus cosinus av ett tal. Också i radianer. pi, e Konstanter som representerar &pgr; (3,14159...) och e (2,71828...). Funktionerna, konstanterna, och till och med alla användardefinierade funktioner kan dessutom användas för att bestämma axlarnas inställningar. Se . En utökning till en funktion anges genom att skriva in ett semikolon följt av utökningen efter funktionsdefinitionen. Utökningen kan antingen skrivas in i snabbredigeringsrutan eller genom att använda &DCOP;-metoden Parser addFunction. Ingen av utökningarna är tillgänglig för parametriska funktioner, men N och D[a,b] fungerar också för polära funktioner. Till exempel visar f(x)=x^2; A1 diagrammet y=x2 och dess förstaderivata. Utökningar som stöds beskrivs nedan: N Funktionen lagras men ritas inte upp. Alltså kan den användas som vilken annan användardefinierad eller fördefinierad funktion som helst. A1 Diagrammet för funktionens derivata ritas dessutom med samma färg men smalare linjebredd. A2 Diagrammet för funktionens andraderivata ritas dessutom med samma färg men smalare linjebredd. D[a,b] Anger domänen som funktionen visas för. P[a{,b...}] Ange en uppsättning värden för en grupparameter som funktionen ska visas för. Till exempel ritar f(x,k)=k*x;P[1,2,3] upp funktionerna f(x)=x, f(x)=2*x och f(x)=3*x. Du kan också använda funktioner som argument för alternativet P. Observera att du också kan göra alla dessa åtgärder genom att använda dialogrutan för funktionsredigering. &kmplot; använder ett vanligt sätt att uttrycka matematiska funktioner, alltså bör du inte ha några svårigheter att komma på det. Operatorerna som &kmplot; förstår är, i minskande prioritetsordning: ^ Circumflexsymbolen utför exponentiering, t.ex. 2^4 returnerar 16. *, / Asterisk- och snedstrecksymbolerna utför multiplikation och division, t. ex. 3*4/2 returnerar 6. +, - Plus- och minussymbolerna utför addition och subtraktion, t.ex. 1+3-2 returnerar 2. Observera prioriteten, vilket betyder att om parenteser inte används, utförs exponentiering innan multiplikation/division, som utförs innan addition/subtraktion. Alltså returnerar 1+2*4^2 värdet 33, och inte exempelvis 144. För att ändra detta, använd parenteser. För att ta föregående exempel, kommer ((1+2)*4)^2 att returnera 144. Normalt ritas explicit angivna funktioner för hela den synliga delen av x-axeln. Du kan ange ett annat område i funktionens redigeringsdialogruta.För varje bildpunkt på x-axeln, beräknar &kmplot; ett funktionsvärde. Om diagrammet innehåller den resulterande punkten förbinds den med den senast ritade punkten med en linje. Parametriska funktioner ritas för parametervärden från 0 upp till 2&pgr;. Uppritningsområdet kan också ställas in i funktionens dialogruta. Medan muspekaren befinner sig över diagrammet ändrar markören form till ett hårkors. Aktuella koordinater kan ses i skärningspunkten med koordinataxlarna, och dessutom i statusraden längst ner i huvudfönstret. Du kan följa en funktions värden mer noggrant genom att klicka på eller intill en kurva. Den markerade funktionen visas i statusraden i höger kolumn. Hårkorset fångas nu och färgas i samma färg som kurvan. Om kurvan har samma färg som bakgrunden får hårkorset inverterad bakgrundsfärg. När musen flyttas och högerpil eller vänsterpil trycks, följer hårkorset funktionen och du ser nuvarande X- och Y-värde. Om hårkorset är nära Y-axeln, visas rotens värde i statusraden. Du kan byta funktion med tangenterna uppåtpil eller neråtpil. Ett andra klick någonstans i fönstret eller ett tryck på en tangent som inte navigerar, lämnar följningsläget. Observera att följning bara är möjlig med explicit angivna funktioner. Koordinaterna visas alltid enligt ett Kartesiskt koordinatsystem. Varken parametriska funktioner med mer än en punkt eller funktioner som anges med polära koordinater kan följas på detta sätt.