<para>Även om det mesta av funktionaliteten som erbjuds av &kde; kan kommas åt med ett enkelt <quote>peka och klicka</quote> gränssnitt, föredrar många att använda tangentbordet för en del aktiviteter. Att trycka på något som <keycombo action="simul"> &Ctrl;<keycap>F</keycap> </keycombo> är ofta bra snabbare än att flytta handen från tangentbordet till musen, öppna <guimenu>Redigera</guimenu>-menyn och välja <guimenuitem>Sök</guimenuitem>.</para>
<para>Eftersom olika människor föredrar olika snabbtangenter, erbjuder &kde; fullständig anpassning av <quote>tangentbindningar</quote>. En tangentbindning är en kombination av en åtgärd och en tangent eller kombination av tangenter.</para>
<para>I modulen för tangentbindningar ser du en lista av <quote>tangentbindningar</quote>, en lista med tangenter för den valda bindningen och en ram där du kan anpassa den valda tangentbindningen. Dessutom finns det en flik för <guilabel>Globala genvägar</guilabel> och en för <guilabel>Programgenvägar</guilabel>.</para>
<title>Globala genvägar och programgenvägar</title>
<para><guilabel>Globala genvägar</guilabel> och <guilabel>programgenvägar </guilabel> fungerar på precis samma sätt. I själva verket är programgenvägar också <quote>globala</quote> på sätt och vis. Den enda skillnaden är:</para>
<listitem><para><guilabel>Globala genvägar</guilabel> är genvägar för åtgärder som också är rimliga om inget program är öppet. Dessa genvägar hör ofta ihop med åtgärder som att byta skrivbord, manipulera fönster, etc. </para></listitem>
<listitem><para><guilabel>Programgenvägar</guilabel> hör ihop med åtgärder som ofta är tillgängliga i program, som spara, skriv ut, kopiera, etc.</para></listitem>
<para>Observera att programgenvägarna som ställs in här är <emphasis>bara</emphasis> standardåtgärderna som ofta finns i program. De flesta program definierar också sina egna åtgärder, som anpassas i programmets tangentbindningsdialog.</para>
<para>Att anpassa tangentbindningar är rätt enkelt. I mitten av modulen hittar du en lista på tillgängliga åtgärder. Om det finns en tangentbindning inställd för den åtgärden ser du den precis intill. Välja bara åtgärden som du vill anpassa.</para>
<para>Efter du har valt en åtgärd ser du att de flesta kontrollerna under listan är aktiverade. Där kan du ställa in en kombination av tangenter eller kanske ingen tangentbindning alls för den valda åtgärden. </para>
<listitem><para><guilabel>Ingen tangent</guilabel>: den valda åtgärden kommer inte att höra ihop med någon tangent.</para></listitem>
<listitem><para><guilabel>Förvald tangent</guilabel>: den valda åtgärden hör ihop med &kde;:s förvalda värde. Det här är ett bra val för de flesta åtgärder, eftersom &kde; levereras med rimliga tangentbindningar som vi har tänkt över. </para></listitem>
<listitem><para><guilabel>Egen tangent</guilabel>: om det här alternativet markeras, kan du välja en tangentkombination för åtgärden. Välj bara en väljare (dvs. &Shift;, &Ctrl;, eller &Alt;) och sedan en tangent. Klicka bara på tangentsymbolen och tryck sedan på tangenten du vill tilldela till den här tangentkombinationen.</para></listitem>
<para>Som med alla inställningsmoduler, får dina ändringar ingen effekt förrän du klickar på <guibutton>Ok</guibutton> eller <guibutton>Verkställ</guibutton>. Klicka på <guibutton>Avbryt</guibutton> för att rensa alla ändringar.</para>
<para>Ett tangentbindningsschema är en uppsättning med enskilda tangentbindningar som du kan komma åt med ett namn. &kde; levereras med flera fördefinierad scheman. Förutom dessa levererade scheman finns alltid ett schema som kallas <guilabel>Aktuellt schema</guilabel> som står för den uppsättning tangentbindningar som du använder just nu (dvs inte de nuvarande inställningarna som du leker med, utan de som du har använt hittills). </para>
<para>När du leker med tangentbindningarna för första gången behöver du inte vara rädd för att ändra de förinställda bindningarna. &kde; låter dig inte skriva över de förinställda värdena, så du kan alltid byta tillbaka till inställningarna som &kde; levererades med. Genom att välja <guilabel>Aktuellt schema</guilabel> kan du återgå till tangentbindningarna du har använt hittills. Var dock försiktig med att välja ett schema när du har gjort ändringar som du inte vill förlora.</para>
<para>När du är nöjd med en uppsättning tangentbindningar du har skapat, kanske du vill spara dem till ett eget schema, så att du fortfarande kan experimentera med bindningarna och alltid återgå till ett speciellt schema. Du kan alltid göra detta genom att klicka på knappen <guibutton>Spara...</guibutton>. Du blir tillfrågad om ett namn, och sedan syns det nya schemat i listan. Du kan ta bort dina egna scheman genom att välja ett och klicka på knappen <guibutton>Ta bort</guibutton>. Klicka på knappen <guibutton>Spara...</guibutton> för att spara alla ändringar du har gjort i det aktuella schemat. Observera att du inte kan ta bort eller spara ändringar i <guilabel>KDE-förinställt </guilabel> eller <guilabel>Aktuellt schema</guilabel>.</para>
<important><para>Om du vill spara dina ändringar medan ett skrivskyddat schema är valt, måste du alltid lägga till ett nytt schema först! Om du väljer ett av dina egna scheman eftersom du vill spara ändringarna till det, byter modulen till tangentbindningarna för det schemat, och tar bort dina ändringar.</para></important> </sect3>
<para>Olika tangentbord erbjuder olika uppsättningar väljartangenter. Till exempel har inte ett &Mac;-tangentbord, en &Ctrl;-tangent, utan istället en <keycap>Alternativ</keycap>-tangent. Här kan du se vilka de tillgängliga väljartangenterna för det nuvarande tangentbordet är.</para>
<para>Om du aktiverar <guilabel>Macintosh-tangentbord</guilabel> ändras listan med väljare.</para>
<para>Om du har aktiverat &Mac;-tangentbordet, kan du dessutom aktivera <guilabel>Användning av väljartangenter enligt MacOS-stil</guilabel>, för att få &kde; att bete sig mer likt &MacOS;.</para><!-- FIXME: well, that's rather non-explanatory, more here would be good -->
<para>Till sist, kan du ändra vad en tangentnedtryckning skickar till &X-Server;n, under delen <guilabel>X-väljartangent</guilabel>. Ett vanligt exempel är att anpassa tangenten <keycap>Caps Lock</keycap>, som sällan används, som ytterligare en &Ctrl;-tangent. Det här är särskilt trevligt om du skriver med alla fingrar, eftersom <keycap>Caps Lock</keycap> är mycket lättare att nå än någon av &Ctrl;-tangenterna på ett normalt tangentbord.</para>
