tde-i18n/tde-i18n-sv/docs/tdeedu/kstars/skycoords.docbook

<sect1 id="ai-skycoords">
<sect1info>
<author
><firstname
>Jason</firstname
> <surname
>Harris</surname
> </author>
</sect1info>
<title
>Himmelskoordinatsystem</title>
<para>
<indexterm
><primary
>Himmelskoordinatsystem</primary>
<secondary
>Översikt</secondary
></indexterm>
Ett grundläggande krav för att kunna studera himlen är att kunna avgöra var på himlen saker finns. För att ange positioner på himlen, har astronomer utvecklat flera <firstterm
>koordinatsystem</firstterm
>. Vart och ett använder ett rutnät med koordinater som projiceras på <link linkend="ai-csphere"
>himmelssfären</link
>, analogt med det <link linkend="ai-geocoords"
>geografiska koordinatsystemet</link
> som används på jordens yta. Koordinatsystemen skiljer sig bara i sitt val av <firstterm
>grundplan</firstterm
>, som delar himlen i två likadana halvklot längs en <link linkend="ai-greatcircle"
>storcirkel</link
>. (grundplanet för det geografiska koordinatsystemet är jordens ekvator). Varje koordinatsystem namnges efter sitt val av grundplan. </para>

<sect2 id="equatorial">
<title
>Det ekvatoriella koordinatsystemet</title>
<indexterm
><primary
>Himmelskoordinatsystem</primary>
<secondary
>Ekvatoriella koordinater</secondary>
<seealso
>Himmelsekvator</seealso
> <seealso
>Himmelspoler</seealso
> <seealso
>Geografiska koordinatsystem</seealso
> </indexterm>
<indexterm
><primary
>Rektascension</primary
><see
>Ekvatoriella koordinater</see
></indexterm>
<indexterm
><primary
>Deklination</primary
><see
>Ekvatoriella koordinater</see
></indexterm>

<para
>Det <firstterm
>ekvatoriella koordinatsystemet</firstterm
> är troligen det mest använda himmelskoordinatsystemet. Det är också närmast släkt med det <link linkend="ai-geocoords"
>geografiska koordinatsystemet</link
>, eftersom de använder samma grundplan, och samma poler. Projektionen av jordens ekvator på himmelssfären kallas <link linkend="ai-cequator"
>himmelsekvatorn</link
>. På samma sätt ger projektion av de geografiska polerna på himmelssfären de norra och södra <link linkend="ai-cpoles"
>himmelspolerna</link
>. </para
><para
>Det finns dock en viktig skillnad mellan de ekvatoriella och geografiska koordinatsystemen: det geografiska systemet är fixerat vid jorden, och det roterar med jorden. Det ekvatoriella systemet är fixerat vid stjärnorna <footnote id="fn-precess"
><para
>i själva verket är inte de ekvatoriella koordinaterna riktigt fixerade vid stjärnorna. Se <link linkend="ai-precession"
>precession</link
>. Dessutom om <link linkend="ai-hourangle"
>timvinkel</link
> används istället för rektascension, så är det ekvatoriella systemet fixerat vid jorden, inte stjärnorna.</para
></footnote
>, så det verkar rotera över himlen med stjärnorna, men det är förstås i verkligheten jorden som roterar under den stillastående himlen. </para
><para
>Den <firstterm
>latitudliknande</firstterm
> vinkeln i det ekvatoriella systemet kallas <firstterm
>deklination</firstterm
> (med förkortningen Dek). Den mäter vinkeln för ett objekt ovanför eller under himmelsekvatorn. Den <firstterm
>longitudliknande</firstterm
> vinkeln kallas <firstterm
>rektascension</firstterm
> (förkortat <acronym
>RA</acronym
>). Den mäter vinkeln för ett objekt öster om <link linkend="ai-equinox"
>vårdagjämningen</link
>. Till skillnad från longituder, mäts rektascensionen oftast i timmar istället för grader, eftersom den skenbara rotationen av det ekvatoriella koordinatsystemet är närbesläktat till <link linkend="ai-sidereal"
>siderisk tid</link
> och <link linkend="ai-hourangle"
>timvinkel</link
>. Eftersom ett helt varv på himlen tar 24 timmar att fullborda, går det (360 grader / 24 timmar) = 15 grader på en timmes rektascension. </para>
</sect2>

<sect2 id="horizontal">
<title
>Det horisontella koordinatsystemet</title>

<indexterm
><primary
>Himmelskoordinatsystem</primary>
<secondary
>Horisontella koordinater</secondary>
<seealso
>Horisont</seealso
> <seealso
>Zenit</seealso
> </indexterm>
<indexterm
><primary
>Azimut</primary
><see
>Horisontella koordinater</see
></indexterm>
<indexterm
><primary
>Elevation</primary
><see
>Horisontella koordinater</see
></indexterm>
<para
>Det horisontella koordinatsystemet använder observatörens lokala <link linkend="ai-horizon"
>horisont</link
> som grundplan. Det här delar upp himlen på ett bekvämt sätt i det övre halvklotet som kan ses, och det undre halvklotet som inte kan ses (eftersom jorden är i vägen). Polen för det övre halvklotet kallas <link linkend="ai-zenith"
>zenit</link
>. Polen för det undre halvklotet kallas <firstterm
>nadir</firstterm
>. Vinkeln för ett objekt ovanför eller under horisonten kallas <firstterm
>elevationen</firstterm
> (förkortas alt). Vinkeln på ett objekt runt horisonten (mätt från norra punkten, mot öster) kallas <firstterm
>azimut</firstterm
>. Det horisontella koordinatsystemet kallas ibland också  alt/az-koodinatsystemet. </para
><para
>Det horisontella koordinatsystemet är fixerat vid jorden, inte stjärnorna. Därför ändras elevation och azimut för ett objekt med tiden, allteftersom objektet förefaller driva över himlen. Dessutom, eftersom det horisontella systemet definieras med den lokala horisonten, kommer samma objekt som betraktas från olika platser på jorden vid samma tid, att ha olika värden på elevation och azimut. </para
><para
>Horisontella koordinater är mycket användbara för att avgöra uppgångs- och nergångstider för ett himmelsobjekt. När ett objekt har elevationen = 0 grader, går det antingen upp (om dess azimut är &lt; 180 grader) eller går det ner (om dess azimut är &gt; 180 grader). </para>
</sect2>

<sect2 id="ecliptic">
<title
>Det ekliptiska koordinatsystemet</title>

<indexterm
><primary
>Himmelskoordinatsystem</primary>
<secondary
>Ekliptiska koordinater</secondary>
<seealso
>Ekliptikan</seealso>
</indexterm>
<para
>Det ekliptiska koordinatsystemet använder <link linkend="ai-ecliptic"
>ekliptikan</link
> som grundplan. Ekliptikan är vägen som solen verkar följa över himlen under årets gång. Det är också en projektion av jordens banplan på himmelssfären. Latitudvinkeln kallas <firstterm
>ekliptisk latitud</firstterm
>, och longitudvinkeln kallas <firstterm
>ekliptisk longitud</firstterm
>. Liksom rektascensionen i det ekvatoriella systemet, är nollpunkten för den ekliptiska longituden <link linkend="ai-equinox"
>vårdagjämningen</link
>. </para
><para
>Vad tror du att ett sådant koordinatsystem kan vara användbart till? Om du gissade att kartlägga objekt i solsystemet, har du alldeles rätt! Varje planet (utom Pluto) går runt solen i ungefär samma plan, så att de alltid verkar vara någonstans nära ekliptikan (dvs. de har alltid små ekliptiska latituder). </para>
</sect2>

<sect2 id="galactic">
<title
>Det galaktiska koordinatsystemet</title>

<indexterm
><primary
>Himmelskoordinatsystem</primary>
<secondary
>Galaktiska koordinater</secondary>
</indexterm>
<para>
<indexterm
><primary
>Vintergatan</primary
></indexterm
> Det galaktiska koordinatsystemet använder <firstterm
>vintergatan</firstterm
> som grundplan. Latitudvinkeln kallas <firstterm
>galaktisk latitud</firstterm
>, och longitudvinkeln kallas <firstterm
>galaktisk longitud</firstterm
>. Det här koordinatsystemet är användbart för att studera själva galaxen. Man kanske vill veta hur stjärntätheten ändras som en funktion av galaktisk latitud, eller hur mycket vintergatans skiva är tillplattad. </para>
</sect2>
</sect1>