Kile"> ATEX"> ATEX"> EX"> teTEX"> TeX Live"> EX"> EX"> ImageMagick"> KDE"> KDVI"> dvipng"> KGhostView"> KPDF"> PostScript"> makeidx"> Kate"> CJK"> ucs"> URL"> ]> JonathanPechta FedericoZenith

zenith@chemeng.ntnu.no

HolgerDanielsson

holger.danielsson@versanet.de

ThomasBraun MichelLudwig

michel.ludwig@kdemail.net

StefanAsserhäll

stefan.asserhall@comhem.se

Översättare 2003 Jonathan Pechta 200320052006 Federico Zenith 20052006 Holger Danielsson 2007 Thomas Braun 2007 Michel Ludwig November 19, 2007 2.0 &FDLNotice; &kile; är en &tex;- och &latex;-källkodseditor och skal. KDE kdenonbeta Kile Latex Tex För att köra &kile;, krävs att du har följande komponenter installerade på din dator: K-skrivbordsmiljön (&kde;): &kde; är en populär skrivbordsmiljö med öppen källkod. TQt : TQt är ett C++ grafiskt gränssnitt och nätverksbibliotek som behövs för att kompilera &kile;. &latex;: Typsättningsprogram för dokument med hög kvalitet. Troligen ska du använda paketet &texlive; (eller &tetex; på äldre system), om du har ett Unix-liknande system. De flesta av dessa paket kan ingå i din Linux-distribution, kontrollera distributionens dokumentation eller installations-cd eller dvd för att lägga till paketen i datorn. &kile;-projektet omfattar flera binärpaket med &kile; för olika distributioner som enkelt kan installeras och köras, utan att behöva kompilera. Titta på &kile;s hemsida. Den här handboken är avsedd för vem som helst, oavsett vilken erfarenhet de har av &latex;, &kde;, &kile; eller Linux. Avancerade användare läser troligen inte handboken, men alla förslag om dokumentationen tas hänsyn till. Om du skulle vilja bidra till projektet eller dokumentationen, konsultera &kile;s webbsida. Behöver du svar på frågor om &kile;? Har du fastnat vid kompilering? Vill du se en ny funktion? Sättet som föredras för att fråga tekniska frågor eller börja en diskussion, är att använda vår e-postlista: kile-devel@lists.sourceforge.net. &kile; är en integrerad &latex;-miljö för &kde;-skrivbordet. &kile; ger dig möjlighet att utnyttja alla funktioner som finns i &latex; i ett grafiskt gränssnitt, vilket ger dig en enkel, omedelbar och anpassningsbar möjlighet att komma åt alla program för att kodkomplettera, kompilera, efterbehandla, felsöka, konvertera och visa &latex;. Du får också mycket bekväma guider, en referensmanual till &latex;, och kraftfull projekthantering. &latex; är ett textbehandlingssystem som är härlett från &tex;, ett program som ursprungligen utvecklades under 1977 av Donald Knuth, för att hjälpa honom skapa en professionell layout av hans arbete, och uppnå ett resultat som liknar det som en sättare kan åstadkomma. Sättaren är yrkesmannen som formger dokumentet enligt dokumenttypens specifikation. &latex; skapades av Leslie Lamport för att ge författare automatisk sättning, särskilt när det gäller den dyra och mödosamma sättningen av matematiska formler och uttryck, som inte av en slump omges av dollartecken i &latex;. Idag låter ordbehandlingsprogram alla användare vara sättare, men vad man ofta vill ha är ett dokument som ser bra ut, inte ett som man måste spendera timmar på för att det ska se bra ut. &latex; tar hand om den bördan, och låter dig tänka på dokumentet, inte layouten. Och ja, resultatet ser bra ut! Det finns en rolig tradition att paket som hör ihop med &tex; ska ha konstigast möjliga uttal och skrivsätt. &tex; antas ha hämtats från det grekiska τεχ, med latinska bokstäver tech. Det finns många förklaringar, men den troligaste är att &latex; ursprungligen var tänkt för tekniska rapporter, och dess främsta förmåga var riktig och enkel sättning av matematiska formler, vilket på den tiden var en extremt dyr, tidsödande och frustrerande uppgift. Uttalet ska vara som följer: T som väntat, E som vokalen i lätt, och X som i tyska ch. Om du inte vet hur ch låter, är det mer eller mindre som en fräsande katt. I det fonetiska alfabetet är symbolen /ç/. Många rapporterar det annorlunda uttalet ach (fonetiska symbolen /x/), men jag har personligen frågat några greker, och kan bekräfta den första versionen. Du bör vara medveten om att många använder det felaktiga uttalet /teks/ eller /tek/. Till sist, i &latex; uttalas det första LA som lej: idén är att även om ren &tex; är svår, kan till och med en nybörjare (på engelska layman) använda &latex;-makron. En mindre inspirerande, men mer realistisk förklaring är att det har sitt ursprung i &latex; skapares efternamn, Leslie Lamport. Så nu vet du! &latex; typsättningssystem liknar andra taggspråk som XML, som används för många dokumenttyper (inklusive det du läser nu), eller HTML, som används för webbsidor. Den övergripande idén är att ha särskilda omgivande nyckelord, som kallas taggar, som talar om för ett program (en ordbehandlare, en webbläsare, eller &latex;-kompilatorn) hur texten ska presenteras. &kile; erbjuder ett avsevärt antal sådana taggar i menyn Latex på menyraden. Även om vi försöker ge dig en god idé om vad &latex; är, kan detta inte vara den definitiva guiden till &latex;. Om du vill lära dig &latex; väl, kanske du kan låna en bok på biblioteket. Författaren har bra erfarenhet av "A Guide to &latex;" av H.Kopka och P. W. Daly, och har den fortfarande i bokhyllan. Som andra taggspråk har &latex; en inledning som ställer in globala kommandon, som pappersstorlek, sidnumrering, textens dimensioner på sidan, och en huvuddel, som innehåller dokumentets text. Inledningen innehåller åtminstone kommandot \documentclass, och föregår huvuddelen, som börjar med kommandot \begin{document}, och som väntat avslutas med kommandot \end{document}. Snabbstartsguiden som är inbyggd i &kile; är en användbar funktion för att snabbt börja skapa dokument i &kile;. Genom att välja guiden i menyraden, får du flera olika val för att skapa ett dokument. Du kan också direkt ställa in vissa alternativ som hör ihop med dokumentet. Klassalternativ: Dokumentklass: Välj typ av dokument du vill skapa: artikel, bok, brev, rapport, scrartcl, scrreprt, scrbook, prosper, beamer eller annat egendefinierat. Typsnittsstorlek: Tala om för &kile; vilken punktstorlek (pt) du vill använda. Pappersstorlek: Välj storlek eller typ av papper. Kodning: I allmänhet är det en god idé att använda systemets standardkodning. Moderna system går mer och mer över till UTF-8 som standardkodning. Om du kan, använd utf8x (som verkligen är rätt stavning för &latex;-dokument). Övriga alternativ: Det här låter dig ställa in ytterligare alternativ såsom utskrift, utkast med mera. Paket Här listas några av de vanligaste ytterligare paket som används i &latex;. Markera kryssrutan för att inkludera det. Dokumentegenskaper Författare: Skriv in ditt namn här. Titel: Lägg till dokumentets titel här. Datum: Ange datum. De fördefinierade mallarna i &kile; är: Empty document: Riktiga fantaster börjar från början! Article: Ställer in format för en artikel, ett dokument kort nog att inte behöva uppdelas i kapitel. Report : Ställer in format för en rapport, ett dokument av mellanstorlek, med till exempel sidnumrering vid sidans ytterkant. Book: Ställer in bokformatet, en fullständig variant, så kraftfull att den används för att skriva många universitetsläroböcker. Letter: Ställer in formatet för ett brev, som automatiskt kan göra de otrevliga indenteringarna som ingen egentligen kommer ihåg. Beamer, HA-Prosper: Skapa trevliga presentationer i PDF med ett överlägset utseende och hela &latex; kapacitet. Scrartcl,Scrbook,Scrreprt,Scrlttr2: KOMA-skript dokumentklasser, särskilt anpassade för tysk typografi. Använd dem när du skriver text på tyska. Nya användare behöver inte oroa sig, den här listan är bara en kortfattad beskrivning av funktioner och mer uppmärksamhet kommer att ägnas åt att göra färdigt uppgifterna i detalj senare, i avsnittet . &kile; liknar program som hanterar källkod och redigering, och färglägger automatiskt kommandon, alternativ och objekt som används (eller missbrukas). På så sätt gör &kile; det möjligt att enkelt upptäcka problemområden. Om du till exempel ser att stora delar av texten blir grön, är det troligt att du glömt avsluta en matematisk omgivning någonstans. Du skulle ha märkt det ändå, genom att resultatet skulle ha sett förfärligt ut, men färgläggning sparar verkligen tid och bekymmer. Automatisk komplettering av omgivningar betyder att när du påbörjar en ny omgivning genom att till exempel skriva \begin{omgivning}, lägger &kile; automatiskt till kommandot \end{omgivning}, med en rad för din text innan. Du kan förstås inaktivera funktionen om du vill från Inställningar Anpassa Kile... LatexOmgivningar. Alla dokument är normalt strukturerade i en hierarki av någon typ. &latex; låter dig dela upp dokument i följande hierarki (part är längst upp i hierarkin och subparagraph längst ner): \part \chapter \section \subsection \subsubsection \paragraph \subparagraph När ett dokument betraktas i strukturvyn, kan du flytta dig mellan element genom att klicka på elementet som du vill se. När du skapar dina egna &latex;-filer, kan omvänd sökning vara till stor hjälp. När du väl har skapat en DVI-fil (DeVice Independent-fil), kan du klicka med musens mittenknapp i DVI-visaren, och då går &kile; till motsvarande rad i &latex;-källkoden. En DVI är en sorts fil som innehåller en beskrivning av ett formaterat dokument, tillsammans med annan information, inklusive typsnitt för tecken, och är förutom PDF den vanligaste utdatan från &tex; eller &latex;. Ett antal verktyg finns för att visa, konvertera och skriva ut DVI-filer på olika system och enheter. När omvänd sökning används, associeras val av objekt i DVI-filen med editorn, så att när du klickar i en DVI-fil, går huvudfönstret till motsvarande plats i editorns &latex;-kod. Sökning framåt är den exakta motsatsen till detta. Sökning framåt låter dig klicka på en särskild del av texten i &latex;-koden, och gå till motsvarande plats i DVI-visarens fönster. Ny: Påbörja ett nytt dokument. Öppna: Öppna ett nytt dokument. Stäng: Stäng dokumentet. Definiera aktuellt dokument som 'Huvuddokument': Det här används när du arbetar med flera filer. Genom att ha ett huvuddokument, kan du enklare arbeta med andra .tex-filer som ingår i dokumentet. Om du använder projekt kan du också ställa in ett huvuddokument för hela projektet med Projekt Projektalternativ. Snabbygg: Kompilerar all &latex;-källkod och visar automatiskt resultaten, om du inte har fel i koden. Filbevakningsläge: Det här läget "bevakar" DVI-filen om den ändras, och startar inte en ny &kdvi;-session efter Snabbygg. Visa loggfil: Visar .log-filen, så att du kan upptäcka fel. Föregående fel: Går bakåt genom .log-filen och markerar fel i källkoden. Nästa fel: Går framåt genom .log-filen och markerar fel i källkoden. Stoppa: Stoppar aktuellt verktyg. Latex: Kör &latex; för det aktiva dokumentet. Visa DVI: Startar DVI-visaren. DVI till PS: Konverterar DVI till &postscript; (PS). Visa PS: Startar &postscript;-visaren (PS). PDFLatex: Kör &pdflatex; för det aktiva dokumentet. Visa PDF: Startar PDF-visaren. DVI till PDF: Konverterar en DVI till en PDF. PS till PDF: Konverterar PS till PDF. Visa HTML: Visar HTML som skapats. Kdvi framåtsökning: Gå till sidan som motsvarar nuvarande rad i editorn. Om du tittar på redigeringsverktygsraden, ser du tre stora kombinationsrutor. De är konstruerade för att användaren snabbt ska kunna lägga till vissa vanliga funktioner i dokumentet. Den första kombinationsrutan används för att snabbt dela upp dokumentet i delar, kapitel, avsnitt och så vidare. Tillgängliga kommandon för att lägga till delar i &latex;-källkoden är: Part: Högsta sektionsnivån i ett dokument. Chapter: Inleder ett nytt kapitel. section: Skapar en ny sektion. Subsection: Skapar en ny delsektion. Subsubsection: Ett sekundärt avsnitt som ligger mellan avsnitt och stycke. paragraph: Skapar ett nytt stycke. subparagraph: Skapar ett nytt delstycke. Kombinationsrutan som heter label, används för att infoga objekt i dokumentet, såsom index, fotnoter och referenser. De tillgängliga kommandona är: label: Ett kommando som skapar en rubrik för ett kapitel, figur eller ett annat element. index: Skapar en post i indexet. footnote: Skapar en fotnot i dokumentet. ref: Används för att hänvisa till en fördefinierad rubrik, som du kan välja i en kombinationsruta. pageref: Precis som ref, men hänvisar till en sida istället för ett strukturelement. cite: Skapar en referens med data från en bibliografi. cite från ViewBib: be ViewBib-verktyget om alla markerade referenser och infoga dem. För närvarande är det bara tillgängligt med &kbib; som ViewBib-verktyg. Kombinationsrutan Label Kombinationsrutan Label Kombinationsrutan Label Välja etikett för en referens Välja etikett för en referens Välja etikett för en referens När cite används visas en kombinationsruta med bibliografiposter, men om du använder &bibtex; fungerar det bara om filen hör till ett projekt. Vid redigering av &bibtex;-filer rekommenderas användning av en specialiserad editor. Författaren har goda erfarenheter av &kbibtex; och &kbib;. Du kan förstås också skriva &bibtex;-filen för hand inne i &kile;. Den sista kombinationsrutan som heter tiny, används för att ställa in textens storlek. Du har möjlighet att ange huvudtextens storlek, fotnoters storlek och så vidare. Tillgängliga kommandon är: tiny: minst. scriptsize: mycket litet. footnotesize: mindre. small: litet. normalsize: normalt. large: stort. Large: större. LARGE: ännu större. huge: större än stor. Huge: störst. Användare av &kile; har två möjligheter när de påbörjar ett nytt dokument. De kan använda guiden för att påbörja dokumentet, välja vilken dokumenttyp de vill skapa, och alternativ som teckenstorlek, pappersstorlek och så vidare. Annars kan de skriva in koden för hand. \documentclass[12pt]{article} \begin{document} Här är en massa text kodad med \LaTeX. \end{document} Alla dokument i &latex; börjar med kommandot \documentclass[optional argument]{klass}, där klass anger dokumenttypen. Genom att skriva in kodexemplet ovan från textrutan får du följande utmatning: Kompilerad text i DVI-utdata Kompilerad text i DVI-utdata Kompilerad text i DVI-utdata Hakparenteserna som följer kommandot \documentclass innehåller alternativen för kommandot. Alternativet [12pt] ställer in teckenstorleken för artikeln. Om du inte ställer in teckenstorleken i början, kan du ställa in den senare i texten. När du väl har skrivit in kodexemplet i rutan ovan, måste du kompilera &latex;-källkoden. Det enklaste sättet du kan kompilera &latex; är att använda menyn Bygg eller knappen Snabbygg. &Alt;2 är snabbtangenten för att kompilera din källkod. Du måste spara källkoden innan du kan kompilera, &kile; gör det automatiskt åt dig. Om dokumentet inte kompilerades, kontrollera loggen efter fel. När tangenten Snabbygg används, ska &kdvi;-visaren startas automatiskt. Om den inte gör det, titta på loggen. En omgivning är ett textstycke som hanteras annorlunda jämfört med resten av dokumentet. Du skapar till exempel en rapport med teckenstorleken 12 punkter, men du behöver ändra teckenstorleken för några få meningar. Kommandona \begin{omgivning}, \huge och \end{omgivning}, låter dig tillfälligt ändra texten mellan omgivningskommandona så att den blir större än stor. Ändringar gäller bara från \begin{omgivning} till \end{omgivning}. Det finns inga begränsningar för hur många ändringar du kan göra inne i en omgivning. Det finns många funktioner du kan lägga till i dokumentet för att göra det mer läsbart och användarvänligt. Du kan lägga till funktioner som speciella teckensnitt, fetstil, kursivstil, understrykning, etc. i dokumentet, och kommandona avslutas antingen med \end eller med slutet på omgivningen. \begin{emph}: Det här kommandot gör texten kursiv, och gäller till koden kommer fram till ett \end{emph} eller en annan omgivning. För att kursivera ett ord i en mening, kan man använda syntaxen: Det här är \emph{min} mening. \textbf{Jag gör texten mellan parenteserna till fetstil}: Kommandot gör texten till fetstil. \qoute: För att skapa ett citat i dokumentet, inled det med \begin{quote} och avsluta det med \end{quote}. \center: Centrerar texten. \verse: Skapar indragen text för en vers. \itemize: Skapar en punktlista. Nu när vi har givit dig en viss bakgrund om hur man skriver kod med &latex; taggspråk, visar vi hur ett dokument skapas steg för steg med användning av &kile;. Starta &kile;. Välj GuideSnabbstart, och välj därefter ett format och ställ in vad du önskar i guiden. När guiden väl har lagt till text, gör några anpassningar för att få dokumentet mer läsbart. Lägg till minst ett citat, lite text med fetstil,kursivstil och en vers för att se skillnaden mellan kommandona. Spara filen och ge den namnet intro.tex. Bygg dokumentet med &Alt;2 eller knappen som heter Latex. Välj Visa DVI. Kontrollera all din nya text. När du är klar med att titta på dokumentet, klicka på knappen Visa editor eller tryck på &Ctrl;e för att återgå till editorn om du använder den inbyggda visningen, eller stäng visningsfönstret om du använder separat visning. Det är allt! Du har just skapat ditt första &latex;-dokument. När du väl har skapat DVI-filen, kan du skriva ut dokumentet eller konvertera det till &postscript; eller en PDF-fil om du vill. Roa dig med att experimentera! DVI betyder DeVice Independent (enhetsoberoende). Filerna skapas av &tex; eller &latex; för att läsas av en drivrutin av någon typ på datorn. Det finns många typer av utmatning som kan användas med .dvi, som en skrivare, PDF, &postscript; eller datorns skärm. Du har redan sett hur man visar en DVI-fil på skärmen genom att använda knappen Visa DVI i verktygsraden. För att skriva ut en DVI-fil, kan du använda samma process som du tidigare använde för att skapa dokumentet (se ). Vid steg 7, istället för att klicka på Visa DVI, välj Arkiv Skriv ut i visaren, och om skrivaren är riktigt inställd, kommer du att kunna skriva ut DVI-filen. Verktygsraden ger möjlighet att konvertera en DVI-fil till andra format. När du väl har skapat en DVI-fil från din &latex;-källkod, kan du exportera den till formatet du vill ha med knapparna i verktygsraden. Funktionen för sökning framåt låter dig direkt gå från editorn till motsvarande position i &DVI;-filen. &kile; erbjuder en inställning för det här alternativet med alla &latex; binärfiler. Gå till Inställningar Anpassa Kile...VerktygBygg och välj alltid Modern inställning. För att utföra en sökning framåt, placera markören på en rad i källkoden och klicka på KDVI sökning framåt för att hoppa till motsvarande position i DVI-visarens fönster. Omvänd sökning är en mycket användbar funktion när du skriver ett &latex;-dokument själv. Om allt är riktigt inställt, kan du klicka på &kdvi;s fönster med musens mittenknapp (på vissa system som inte har en mus med tre knappar, kan du använda vänster och höger musknapp samtidigt). Därefter laddar &kile; &latex;-källkodsfilen och går till rätt stycke. För att använda omvänd sökning, måste du kompilera din &latex;-fil med inställningen Modern. Omvänd sökning kan inte fungera om inte: Källkodsfilen har kompilerats med lyckat resultat. &kdvi; vet vilken editor du vill använda. Med den här funktionen i &kdvi;, gör ett klick på musens mittenknapp i DVI-dokumentet att &kile; öppnar motsvarande &latex;-dokument och försöker gå till motsvarande rad. Kom ihåg att tala om för &kdvi; att &kile; ska användas som texteditor med &kdvi;s menyalternativ Inställningar DVI-alternativ.... Anpassa &kdvi; Anpassa &kdvi; Anpassa &kdvi; Om du försöker använda snabbygg, men DVI-visaren inte öppnas, är det stor chans att du har ett fel. Om du har ett fel, syns det i loggfilen eller meddelandefönstret, och en summering av felet ges. Loggfilen förklarar orsaken till felet i din kod. I editorn kan du använda knapparna i verktygsraden som heter Föregående Latexfel och Nästa Latexfel för att gå mellan olika fel. Loggfilen anger alltid på vilken rad som felet uppstod. För att se raden där ett fel uppstod, klicka på felet i loggfönstret så går &kile; till raden som motsvarar felet. När du klickar på knapparna i verktygsraden för att påbörja ett nytt dokument, visas en dialogruta som frågar om vilken sorts mall du vill använda för att skriva dokumentet. Standardvalen är: Tomt dokument Artikel Beamer Bok HA-Prosper Brev Rapport Scrartcl (från KOMA-skriptpaketet) Scrbook (från KOMA-skriptpaketet) Scrlttr2 (från KOMA-skriptpaketet) Scrreprt (från KOMA-skriptpaketet) Om du väljer Tomt dokument, kan du antingen börja skriva dokumentet från början, eller använda guiden för att snabbt påbörja ett nytt dokument (se ). De som ofta använder &latex; har typiskt samma inledning för nästan alla dokument de skapar. Mallar kan skapas, sparas och laddas inne i &kile; för att göra det enklare att påbörja ett nytt dokument. För att skapa en ny mall, måste du först antingen öppna en &tex;- eller &latex;-fil, eller påbörja en egen fil. &kile; kan skapa en mall från ett befintligt dokument genom att öppna önskat dokument och välja Arkiv Skapa mall från dokument. När ett nytt dokument skapas genom att välja en mall med Arkiv Ny, ersätts vissa teckenkombinationer med data som ditt namn eller teckenkodningen du använder. Dessa variabler kan ställas in under Inställningar Anpassa Kile... Allmänt. När du skapar dina egna mallar är det användbart att veta vilka teckenkombinationer som ersätts med vilka mallvariabler: $$AUTHOR$$: Den här strängen ersätts med variabeln författare. $$DOCUMENTCLASSOPTIONS$$: Den här strängen ersätts med variabeln dokumentklassalternativ. Typiskt används detta enligt följande: \documentclass[$$DOCUMENTCLASSOPTIONS$$]{article}. $$INPUTENCODING$$: Om variabeln inmatningskodning är inställd till, låt oss säga latin1, ersätts strängen av \input[latin1]{inputenc}. Det enklaste sättet att skapa en ny mall är att starta guiden, och därefter lägga till kommandon i editorn. När du väl har fått dokumentet som du vill ha det: Spara filen. Gå till Arkiv. Välj Skapa mall från dokument. Gör alla nödvändiga ändringar i mallen. Skriv in ett namn på den nya mallen. Klicka på Ok för att lägga till mallen i menyn. Nästa gång du startar ett nytt dokument, kommer du kunna välja din anpassade mall istället för standardmallarna. En mall kan skapas från vilken &latex;-fil som helst. Om du söker efter ett enkelt sätt att anpassa en mall, hämta en fil du tycker om på Internet, och följ samma steg som anges under . Du kan till exempel vilja skapa en fullständig A0-affisch. Sådana affischer visas ofta på vetenskapliga konferenser, och &latex; hjälper dig skapa en attraktiv affisch som väcker uppmärksamhet. Du kan hämta en mall för A0-affischer på Jonathan Marchinis hemsida, men många fler är tillgängliga. Kom ihåg att du behöver paketet a0poster, som normalt inte ingår i en vanlig tex-distribution. Ladda ner det härifrån, och placera det i samma katalog som din &latex;-fil. För att ta bort en mall från &kile;, gör följande: Gå till Arkiv Ta bort mall.... En dialogruta visas där alla mallar listas. Välj en mall. Klicka på Ok, så tas mallen bort. Mallar markerade med en asterisk (*) kan inte tas bort utan lämpliga rättigheter. Den interna editorn som &kile; använder är &kate;. Kate är en texteditor skapad för programmerare, som innehåller möjlighet att läsa och färglägga många olika sorters textfiler, bland annat &latex; och &bibtex;. Du kan komma åt många av &kate;s alternativ direkt från menyn Verktyg i &kile;. För att lära dig mer om &kate;, och dess möjligheter, se Kates handbok. Användare av &kile; kan börja läsa i kapitlet Arbeta med Kate-editorn. &kile; erbjuder en mycket praktisk taggreferens för &latex;, som du kan komma åt genom att välja Hjälp Latex-referens. Den innehåller en omfattande beskrivning av nästan alla kommandon som du kan använda i &latex; och deras syntax. För att markera text, har du följande möjligheter: Håll nere vänster musknapp och dra för att markera text. Klicka en gång på ett ord för att flytta markören till en ny plats. Klicka två gånger på ett ord för att välja hela ordet. Klicka två gånger på ett ord och håll nere &Ctrl; för att markera hela Tex-ordet. Det innebär att klicka på detta sätt på \par i \par\bigskip bara markerar \par. Klicka tre gånger för att välja hela meningen. Genom att hålla nere musknappen och dra över texten du vill välja, kopieras den automatiskt till klippbordet. Genom att hålla nere skift-tangenten och använda piltangenterna kan du välja delar av källkoden i editorfönstret. Komplettering av parenteser är ett visuellt verktyg som editorn använder för att visa dig vilka parenteser som hör ihop. Om du öppnar en fil med filändelsen .tex, och markerar vilken parentestyp som helst, som parenteser (), hakparenteser [] eller klamrar {}, så färgläggs matchande parentestyp i gult (den här standardfärgen kan ändras). Om du till exempel placerar markören på en klammer i \section{Introduktion}, ser du färgläggning av \section{Introduktion} med standardfärgen gult, som visar dig platsen för den inledande och avslutande klammern. &kile; har möjlighet att leta efter och färglägga olika sorters kod. &latex;-kommandon skiljs till exempel från normal text, och även matematiska formler färgläggs med en annan färg. Många guider kan infoga valfria punkter, en särskild sorts bokmärke i texten. Menyalternativen RedigeraPunkter eller motsvarande snabbtangenter låter dig gå till nästa eller föregående punkt. Det markerar också punkten så att den automatiskt tas bort när du skriver in den första bokstaven. Punkter Punkter &Ctrl;&Alt;Högerpil Nästa punkt Gå till nästa punkt i texten om det finns någon. &Ctrl;&Alt;Vänsterpil Föregående punkt Gå till föregående punkt i texten om det finns någon. Redigering är förstås en av huvudaspekterna när du använder ett program som &kile;. Även om &kate; har stora möjligheter, lägger &kile; till vissa viktiga funktioner, som särskilt behövs för att skriva &latex;-källkod. &latex; behöver alltid en stor mängd omgivningar och grupper, så &kile; stöder mycket speciella kommandon för att markera dem. Under Redigera Markera hittar du följande kommandon för att markera text: Redigera -> Markera objekt Redigera -> Markera objekt &Ctrl;&Alt;S E Omgivning (inne i) Markera en omgivning utan de omgivande taggarna. &Ctrl;&Alt;S F Omgivning (utanför) Markera en omgivning inklusive de omgivande taggarna. &Ctrl;&Alt;S T Tex-grupp (inne i) Markera en Tex-grupp innanför de omgivande klamrarna. &Ctrl;&Alt;S U Tex-grupp (utanför) Markera en Tex-grupp inklusive de omgivande klamrarna. &Ctrl;&Alt;S M Matematisk grupp Markera den nuvarande matematiska gruppen inklusive matematikkommandon. &Ctrl;&Alt;S P Stycke Markera ett helt stycke, dvs. en grupp med textrader åtskilda på båda sidor av tomma rader. Ett stycke betyder inte bara kontinuerliga textrader, som i andra texteditorer. Den utökade betydelsen omfattar också tabeller, &latex;-kommanon och andra källkodsrader. Det enda viktiga för &kile; är att alla sorters stycken är omgivna av två tomma rader. &Ctrl;&Alt;S L Rad Markera textraden på markörens nuvarande position. &Ctrl;&Alt;S W Tex-ord Markera ordet under nuvarande markörposition. Markeringen har också en utökad mening, eftersom kommandot också kan markera &latex;-kommandon som börjar med ett bakstreck och dessutom kan ha en valfri asterisk i slutet. För att ta bort delar av ett dokument kan du förstås markera dem, och därefter använda tangenten Delete. &kate; erbjuder också kommandot &Ctrl;K som tar bort hela raden. Men &kile; erbjuder ett snabbare sätt med sina egna borttagningskommandon. Under RedigeraTa bort hittar du följande kommandon för att ta bort text: Redigera -> Ta bort objekt Redigera -> Ta bort objekt &Ctrl;&Alt;T E Omgivning (inne i) Ta bort en omgivning utan de omgivande taggarna. &Ctrl;&Alt;T F Omgivning (utanför) Ta bort en omgivning inklusive de omgivande taggarna. &Ctrl;&Alt;T T Tex-grupp (inne i) Ta bort en Tex-grupp innanför de omgivande klamrarna. &Ctrl;&Alt;T U Tex-grupp (utanför) Ta bort en Tex-grupp inklusive de omgivande klamrarna. &Ctrl;&Alt;T M Matematisk grupp Ta bort den nuvarande matematiska gruppen inklusive matematikkommandon. &Ctrl;&Alt;T P Stycke Ta bort ett helt stycke. Titta på kommandot MarkeraStycke, för att se hur ett stycke definieras i &kile;. &Ctrl;&Alt;T I Till radslut Ta bort texten från markörens nuvarande position till radens slut. &Ctrl;&Alt;T W Tex-ord Ta bort ordet eller &latex;-kommandot på markörens nuvarande position. Det har redan nämnts att omgivningar spelar en central roll i &latex;. &kile; erbjuder alltså fem andra kommandon, för att göra arbetet med &latex; så enkelt som möjligt, i undermenyerna Redigera Omgivning. Redigera -> Omgivningsobjekt Redigera -> Omgivningsobjekt &Ctrl;&Alt;E B Gå till start Kommandot går till början av nuvarande omgivning, var än den aktuella positionen är. Markören placeras direkt före omgivningens inledande tagg. &Ctrl;&Alt;E E Gå till slut Kommandot går till slutet av nuvarande omgivning, var än den aktuella positionen är. Markören placeras direkt efter omgivningens avslutande tagg. &Ctrl;&Alt;E M Matcha När markören är placerad framför eller ovanför taggen \begin{omgivning}, flyttas den till motsatt ända av omgivningen och tvärtom. &Ctrl;&Alt;E C Stäng När du skriver en mängd omgivningstaggar inne i varandra, kan du förlora kontroll på alla omgivningarna. Det här kommandot avslutar den senast inledda omgivningen, så att ordningen i omgivningarnas struktur inte bryts. &Ctrl;&Alt;E A Stäng alla Det här stänger alla inledda omgivningar, inte bara den senaste omgivningen. &kile; erbjuder också några specialkommandon för &latex;-grupper, som bestäms av parenteser {...}. I undermenyn RedigeraTex-grupp hittar du några viktiga kommandon, som motsvarar de från RedigeraOmgivning. Redigera -> Tex-grupp Redigera -> Tex-grupp &Ctrl;&Alt;G B Gå till början Kommandot går till början av nuvarande grupp, var än den aktuella positionen är. Markören placeras direkt före den inledande parentesen. &Ctrl;&Alt;G E Gå till slut Kommandot går till slutet av nuvarande grupp, var än den aktuella positionen är. Markören placeras direkt efter den avslutande parentesen. &Ctrl;&Alt;G M Matcha När markören är placerad framför eller efter en inledande parentes i en &tex;-grupp, flyttas den till motsatt ända av gruppen och vice versa. &Ctrl;&Alt;G C Stäng Att skriva många parenteser för grupper inne i varandra kan vara hårt arbete. Kommandot avslutar den senast inledda gruppen, så att ordningen av &tex;-grupper inte bryts. I &latex; används två enkla citationstecken som dubbla citationstecken. För att hjälpa dig att infoga dem effektivt, låter &kile; dig trycka på " för att infoga två inledande enkla citationstecken. Om du dessutom vill avsluta ett citat, måste du också trycka på ". &kile; är smart nog att känna igen detta fall och infoga två avslutande citationstecken för &latex;. För att istället få ett verkligt dubbelt citationstecken, tryck två gånger på ". Du kan aktivera eller inaktivera att automatiskt infoga inledande och avslutande dubbla citationstecken i InställningarAnpassa Kile...Latex. Dubbla citationstecken Dubbla citationstecken Om du dessutom inkluderar språkspecifika alternativ som ngerman eller french, kan du också använda tyska eller franska dubbla citationstecken. Många ytterligare språk är tillgängliga. Om du trycker på &Shift;Retur, infogar &kile; en intelligent nyrad. Om din nuvarande position är inne i en listomgivning som enumerate eller itemize, infogar &kile; inte bara en nyrad, utan lägger också till kommandot \item. Om du är inne i en tabellomgivning, avslutar &kile; aktuell rad med \\, följt av nyraden. Om du är inne i en &latex;-kommentar, inleder &kile; nästa rad med %. Ännu bättre är att &kile; är smart nog att stödja fördefinierade &latex;-omgivningar och användardefinierade omgivningar, som kan läggas till under InställningarAnpassa Kile... Latex. Vissa användare tycker om att arrangera kolumner i tabellomgivningar och placera alla och-tecken & under varandra. &kile; försöker stödja det. Om du alltså trycker på &Shift;&Alt;&, tittar &kile; efter nästa tabulatortecken i raden ovanför. Även om det inte motsvarar tabulatorn, lägger &kile; till några mellanslag för att justera kolumnpositionen till nuvarande tabulator. Även om &kate; erbjuder ett bra kompletteringsläge, utökar &kile; kodkomplettering för att stödja vissa speciella metoder för &latex;. Fem olika metoder är införlivade. Tre av dem fungerar på begäran, medan de två övriga är automatiska kompletteringslägen. Alla metoder kan ställas in att arbeta på mycket olika sätt med InställningarAnpassa Kile.... När du påbörjar en ny omgivning genom att skriva \begin{omgivning}, lägger &kile; automatiskt till kommandot \end{omgivning}, med en rad för din text emellan. Automatisk komplettering kan stängas av på sidan &latex; under InställningarAnpassa Kile... LatexOmgivningar. Komplettering av en ekvationsomgivning Komplettering av en ekvationsomgivning Komplettering av en ekvationsomgivning När du skrivit några bokstäver kan du aktivera kompletteringsläget för &latex;-kommandon och normala ord med RedigeraKomplettera(La)tex kommando eller snabbtangenten &Ctrl;Mellanslag. &kile; läser först bokstäver från markörens nuvarande position åt vänster och stannar vid det första tecknet som inte är en bokstav eller vid ett bakstreck. Om mönstret börjar med ett bakstreck, går &kile; in i kompletteringsläget för &tex;- eller &latex;-kommandon. Annars går &kile; in i normalt ordläge, där du inte hittar några &latex;-kommandon. Beroende på valt läge, visas en kompletteringsruta. Du ser alla kommandon eller ord vars början matchar nuvarande mönster. Du kan navigera med piltangenterna i listan och välja en post med returtangenten eller ett dubbelklick med musen. Komplettering av ett Latex-kommando Komplettering av ett Latex-kommando När du trycker på backstegstangenten, tas den sista bokstaven i mönstret bort, och kompletteringslistan kan växa. Å andra sidan, om du skriver en bokstav till utökas mönstret och den synliga listan med ord kan minska. Om du bestämmer dig för att inte välja något av förslagen, kan du lämna dialogrutan med Esc. Du märker att alla kommandon skrivs med en kort beskrivning av deras parametrar. Beskrivningarna plockas förstås bort när du väljer ett kommando. Allternativt kan du låta &kile; infoga punkter på platserna, så att du enkelt kan hoppa till platserna med RedigeraPunkterNästa punkt och infoga parametern du vill använda. Komplettering av ett Latex-kommando Komplettering av ett Latex-kommando Gå till InställningarAnpassa Kile...Kile Komplettera för att ställa in en eller flera av listorna. Du kan välja olika ordlistor för &tex;- och &latex;-kommandon och ordlisteläge för vanliga ord. Kommandoläget är inte användbart för att komplettera omgivningar. Du måste alltid skriva in några bokstäver av \begin, och att aktivera kompletteringsläge ger en enorm lista med omgivningstaggar som resultat. Å andra sidan används omgivningar så ofta att &kile; erbjuder ett särskilt sätt att komplettera omgivningar. Glöm den inledande taggen och skriv till exempel eq. När du anropar kompletteringsläget med RedigeraKompletteraOmgivning eller snabbtangenten &Alt;Mellanslag, läggs den inledande taggen automatiskt till, och du ser \begin{eq}. Efter den ändringen är kompletteringslistan mycket mindre nerskräpad. Komplettering av ett Latex-kommando Komplettering av ett Latex-kommando Markera nu en omgivning, så ser du att den automatiskt avslutas. Förutom det, om &kile; känner igen den som en listomgivning, infogas också den första taggen \item. Komplettering av ett Latex-kommando Komplettering av ett Latex-kommando Gå till InställningarAnpassa Kile... Kile Komplettera för att ställa in en eller flera av listorna. Metoden använder samma ordlistor som komplettering för &tex;- och &latex;-kommandon. &kile; stöder användardefinierade listor med förkortningar, som ersätts på begäran av längre textsträngar. Titta på InställningarAnpassa Kile... KileKomplettera för att ställa in en eller flera av listorna. För exemplet som ges här måste förkortningslistan i example.cwl väljas. I den filen hittar du till exempel posten L=\LaTeX. Skriv till exempel bara bokstaven L. Aktivera nu ordkompletteringens förkortningsläge med RedigeraKompletteraFörkortning eller snabbtangenten &Ctrl;&Alt;Mellanslag, så ersätts bokstaven L av strängen \LaTeX. Du kan också aktivera automatisk komplettering för &latex;-kommandon. När en given tröskel av bokstäver (förval: 3) skrivs in, dyker ett fönster upp med en lista över alla &latex;-kommandon som matchar. Du kan välja ett av kommandona, eller ignorera fönstret och skriva fler bokstäver. Posterna i kompletteringsrutan ändras alltid och matchar det ord du för närvarande har skrivit. Gå till InställningarAnpassa Kile... KileKomplettera för att aktivera eller inaktivera läget, eller för att ändra tröskeln. Komplettering av en ekvationsomgivning Komplettering av en ekvationsomgivning Stora ordlistor är inte användbara i automatiskt kompletteringsläge. Men vi har märkt att många ord i ett dokument skrivs mer än en gång. &kile; erbjuder alltså komplettering av alla ord i dokumentet som användaren redan tidigare har skrivit. Om du vill aktivera eller inaktivera läget, gå till InställningarAnpassa Kile... Kile Komplettera. I inställningsdialogrutan kan du också ändra tröskel då kompletteringsrutan dyker upp. Specifikationen av filformatet för kompletteringsfiler finns i specifikationen av CWL-filformatet. Kompletteringsfiler kan installeras i en användares hemkatalog i underkatalogen ~/.trinity/share/apps/kile/complete/<typ>/, där <typ> antingen är abbreviation, dictionary eller tex. Dialogrutan Infoga grafik gör det så enkelt som möjligt att infoga grafik. Ta gärna en titt på och för att få en översikt av några grundläggande fakta rörande grafikformat. Infoga element från grafik Infoga element från grafik Välj en grafikfil. Det kan vara en JPEG-fil, PNG-fil, EPS-fil eller till och med en EPS-fil komprimerad med zip eller gzip. Om du har installerat &imagemagick; och dessutom ställt in &kile; att använda det (InställningarAnpassa Kile... Latex Allmänt), visas grafikens höjd och bredd automatiskt. Om &imagemagick; kan bestämma upplösningen, visas också grafikens storlek i centimeter. Bestäm om bilden ska vara centrerad på sidan. Välj antingen traditionell &latex; eller &pdflatex;. Kom ihåg att &pdflatex; också kan skapa DVI-utdata, inte bara PDF. Du kan välja om filnamnet ska vara relativt. Det är sättet som föredras när du använder kommandot \graphicspath. Normalt måste grafikfiler finnas i samma katalog som ditt huvuddokument. Det är dock möjligt att placera dem i andra kataloger för att göra saker och ting snyggare. Utan kommandot \graphicspath, skulle &kile; inkludera sökvägen till grafikfilen. Men om du använder \graphicspath, som: \graphicspath{{/sökväg/till/min/grafik}{annan/sökväg/till/mer/grafik}} och markerar alternativet, använder &kile; bara grafikfilens basnamn. Ett annat exempel: Om du anger kommandot \graphicspath som: \graphicspath{{./}{kamera/}{bilder/}} söker &latex; i aktuell katalog, därefter i kamera och till sist i bilder för att hitta din grafikfil. Om du antingen väljer bredd eller höjd, skalas hela grafiken proportionellt. Om du ställer in två värden samtidigt för bredd och höjd, kan bredd och höjd skalas med olika faktorer, och det kanske inte är vad du vill. Se också informationen längst upp i dialogrutan för att få reda på grafikens originalstorlek. Ange en vinkel som grafiken ska roteras moturs. Information om omgivande ruta ställs automatiskt in när du väljer en grafikfil. Informationen behövs bara när du arbetar med traditionell &latex;-grafik och punktavbildad grafik. Se beskrivningen av EPS-grafik. Det sista valet är om grafiken ska inbäddas i en figuromgivning. Om du väljer att göra det, kan du också infoga en rubrik och en etikett. Det är en god idé att lägga till olika prefix för varje typ av etikett. Det är vanligt att använda prefixet fig: för bilder. En av de tråkigaste uppgifterna man kan göra i &latex; är att skriva en matris eller tabellomgivning. Man måste hålla reda på alla element, försäkra sig om att omgivningen är riktigt inmatad, och att allt finns där det är meningen att det ska vara. Bra indentering hjälper till, men det finns ett enklare sätt: Använd &kile;s meny Guide. Den innehåller Tabell och Fält (som används i matematiska omgivningar). Då får du ett matrisformat inmatningsformulär, som du enkelt kan fylla i med dina värden. Dialogrutan erbjuder också inställningar för att typsätta tabellmaterialet. Infoga en tabellomgivning Infoga en tabellomgivning Alternativet Tabulering visar en enkel meny för att ställa in en tabuleringsomgivning. I alla dessa omgivningar kan du enkelt ställa in antal rader och kolumner, tillsammans med andra specifika alternativ. PS-filer är inte så populära som PDF-filer, men är en utmärkt grund för behandling och omarrangering av sidor. Om du behöver PDF-utmatning, kan du arrangera om sidor med några &postscript;-verktyg, och därefter konvertera till PDF med ps2pdf. &postscript;-guiden föreslår de populäraste omändringarna, men du har frihet att göra dina egna val. Arbetet utförs av programmen pstops och psselect, som du hittar i de flesta distributioner i paketet psutils. Om ett av programmen inte är tillgängligt, är inte motsvarande post synlig. Dialogrutan Postscript-verktyg Dialogrutan Postscript-verktyg Välj först indatafil. Om &kile; hittar en PS-fil som motsvarar det nuvarande huvuddokumentet, är den redan ifylld som indatafil, men du har också frihet att välja en annan fil. Välj därefter utdatafil, och välj en av uppgifterna. Till sist måste du välja om du bara vill göra konverteringen, eller också starta &kghostview; för att titta på resultatet. 1 A5-sida + tom sida --> A4 Kombinera en A5-sida med en tom sida på en A4-sida. Så fort två A5-sidor kombineras, roteras de 90 grader och arrangeras på A4-sidan med liggande format. A5 + tom sida A5 + tom sida 1 A5-sida + duplikat --> A4 Placera en A5-sida och ett duplikat tillsammans på en A4-sida. duplicera A5-sidor Duplicera en A5-sida 2 A5-sidor --> A4 Placera två på varandra följande A5-sidor tillsammans på en A4-sida. Kombinera två A5-sidor Kombinera två A5-sidor 2 A5 liggande sidor --> A4 Placera två på varandra följande liggande A5-sidor tillsammans på en A4-sida. 4 A5-sidor --> A4 Kombinera fyra på varandra följande A5-sidor tillsammans på en A4-sida. A5-sidorna måste skalas med faktorn 0,7 för att få plats på sidan. 4 A5-sidor --> A4 4 A5-sidor --> A4 1 A4-sida + tom sida --> A4 Kombinera en A4-sida med en tom sida på en A4-sida. Så fort två A4-sidor kombineras på en A4-resultatsida, måste de skalas med faktorn 0,7 och arrangeras med stående format. 1 A4-sida + tom sida --> A4 1 A4-sida + tom sida --> A4 1 A4-sida + duplikat --> A4 Placera en A4-sida och ett duplikat tillsammans på en A4-sida. 1 A4-sida + duplikat --> A4 1 A4-sida + duplikat --> A4 2 A4-sidor --> A4 Placera två på varandra följande A4-sidor tillsammans på en A4-sida. Kombinera två A4-sidor Kombinera två A4-sidor 2 A4 liggande sidor --> A4 Placera två på varandra följande liggande A4-sidor tillsammans på en A4-sida. välj jämna sidor Välj alla jämna sidor i ett dokument. välj udda sidor Välj alla udda sidor i ett dokument välj jämna sidor (omvänd ordning) Välj alla jämna sidor i ett dokument och vänd på ordningen. välj udda sidor (omvänd ordning) Välj alla jämna sidor i ett dokument och vänd på ordningen. vänd alla sidor Vänd alla sidor i ett dokument. kopiera alla sidor (sorterade) Kopiera alla sidor i ett dokument. Du måste välja antal sorterade kopior. Kopiera alla sidor (sorterade) Kopiera alla sidor (sorterade) kopiera alla sidor (osorterade) Kopiera alla sidor i ett dokument. Du måste välja antal osorterade kopior. Kopiera alla sidor (osorterade) Kopiera alla sidor (osorterade) pstops: välj parameter Det finns många väljare för &postscript;-verktygen pstops och psselect. Om du vill ha en mycket speciell, kan du starta pstops med en egen väljare. Läs i manualen om alla tillgängliga väljare. psselect: välj parameter Du kan starta psselect med en egen väljare. Läs i manualen om alla tillgängliga väljare. Statistikdialogrutan ger dig en statistisk översikt av en markering, ett dokument eller ett helt projekt. Den omfattar antal ord, kommandon och omgivningar i &latex; och innehåller också antalet tecken av varje typ. Statistikvärden kan kopieras som text eller en trevligt formaterad &latex;-tabellomgivning till klippbordet. Om du vill ha statistik för hela projektet kan du använda Arkiv Öppna alla projektfiler som ett snabbt och enkelt sätt att öppna alla källfiler i projektet. Ett varningens ord måste sägas om noggrannheten hos värdena. En del logik för att få en bra uppskattning har inkluderats, t.ex. ger K\"old ett ord och ett kommando, med fyra respektive två tecken. Det finns dock andra kombinationer där delar av kommandon räknas som ord och tvärtom. Man bör också tänka på att algoritmen utvecklades och provades med språk som liknar engelska eller tyska. Ta alltså inte värdena för givet. Om du måste skapa en rapport med ett exakt antal ord eller tecken, gör några försök för att se om &kile;s noggrannhet uppfyller dina behov. &latex; har tusentals taggar för symboler och specialtecken. Det enklaste sättet att infoga ett specialtecken är att använda menyn i sidoraden, till vänster om redigeringsfönstret. Sidoradens meny Sidoradens meny Sidoradens meny Följande typer är tillgängliga: Oftast använda Relationer Operatorer Pilar Diverse matematik Diverse text Avgränsare Grekiska Specialtecken Kyrilliska tecken Användardefinierade Ikonernas verktygstips visar &latex;-kommandon och ytterligare paket som behövs. Att hålla nere &Shift; och klicka på en symbol gör att $\symbolcmd$ infogas. På liknande sätt infogas krullparenteser genom att hålla nere &Ctrl;. Om du infogar ett kommando som kräver ett paket som inte ingår i &latex;-dokumentet, ser du en varning i loggfönstret. Den första listan med symboler innehåller Oftast använda symboler. Infogade symboler läggs till i listan för snabb och enkel åtkomst. Symbolernas ordning ändras inte när nya symboler läggs till, utan istället ökas en referensräknare. Om antalet objekt skulle överstiga 30, tas objektet med lägst antal referenser bort. Symbollistan Användardefinierade kan innehålla dina egna symboler. För att skapa egna symboler behöver du programmet gesymb och filen definitions.tex från Kiles källkodspaket. Dessutom behöver du en &latex;-kompilator (ingen överraskning) och &dvipng; (version 1.7 eller senare). Proceduren är att skapa en &latex;-fil med \input{definitions}, som gör kommandona listade nedan tillgängliga, och låter gesymb mysymbols.tex user skapa ikonerna (då anropas &latex; och &dvipng;). Efter att de har kopierats till $HOME/.trinity/share/apps/kile/mathsymbols/user/ och Kile har startats om, kan du använda dina egna symboler. Följande kommandon är definierade i definitions.tex: \command[\optarg]{\symbol}: Inkludera symbolen \symbol i symbollistan, det valfria argumentet \optarg anger kommandot som Kile ska infoga. Om det inte anges används kommandot i argumentet som krävs. \mathcommand[\optarg]{\symbol}: Samma som ovan, förutom att kommandot i argumentet som krävs infogas i matematikläge. \pkgs[arg]{pkg}: Deklarerar att kommandot som anges på raden kräver &latex;-paketet pkg med det valfria argumentet arg. Kommandot måste vara framför kommadot \command och överskrider eventuella paketspecifikationer av omgivningen neededpkgs. \begin{neededpkgs}[pkgs-args]{pkgs} ... \end{neededpkgs}: Har samma effekt som ovan, men för alla omslutna kommandon. För fullständighetens skull anges ett exempel här: \documentclass[a4paper,10pt]{article} \usepackage{amssymb} \input{definitions} % \begin{document} \pagestyle{empty} % \begin{neededpkgs}{amssymb} \mathcommand{\surd} \pkgs{amsmath}\mathcommand[\ddddot{}]{\ddddot{a}} \mathcommand{\angle} \end{neededpkgs} \command{\"A} \mathcommand{\exists} \mathcommand[\stackrel{}{}]{\stackrel{abc}{=}} %\begin{neededpkgs}[russian,koi8-r,T2C,]{babel,inputenc,fontenc,mathtext} % % \end{neededpkgs} % this would need to include the packages % \usepackage{mathtext} % \usepackage[T2C]{fontenc} % \usepackage[russian]{babel} % \usepackage[koi8-r]{inputenc} % just to explain the format \end{document} \bibitem är ett kommando som används för att lägga till en referens i dokumentet till omgivningen bibliografin. Syntaxen för att använda kommandot \bibitem är \bibitem[rubrik]{nyckel}. Det valfria [rubrik] är till för att du ska kunna lägga till ditt eget rubriksystem för bibliografiposten. Om ingen rubrik anges, läggs posterna till i numerisk ordning: [1], [2], [3] etc. Argumentet {nyckel} används för att referera och länka kommandona \bibitem och \cite till varandra och informationen de innehåller. Kommandot \cite innehåller referensen som hör ihop med önskad \bibitem, som finns i omgivningen bibliografin och innehåller referensdata. Båda samhörande \bibitem och \cite måste ha samma {nyckel}. Det enklaste sättet att organisera nycklar är med författarens efternamn. De andra klamrarna i omgivningen bibliografin anger den längsta bibliografireferensen du kan ha. Så att skriva {999}, betyder att du kan ha referenser kortare eller lika långa som 999. Anges inte parametern på ett riktigt sätt, kan det orsaka mindre attraktiva indenteringar i bibliografin. Bibliografin är en separat sektion åtskild från huvuddokumentet. Ett exempel på kod för bibliografin skulle kunna se ut som följer: \begin{bibliografin}{50} \bibitem{Simpson} Homer J. Simpson. \textsl{Mmmmm...munkar}. Evergreen Terrace Printing Co., Springfield, Någonstans i U.S.A, 1998 \end{bibliografin} Därefter skulle din huvudkällkod innehålla platsen för informationen som har att göra med detta \bibitem genom att använda \cite. Källkoden skulle se ut ungefär så här: Min uppsats om filosofin i Simpsons\copyright kommer från min favoritbok \cite{Simpson}. Eftersom det ofta är svårt att komma ihåg den exakta hänvisningsnyckeln när du har många referenser, tillhandahåller &kile; ett enkelt sätt att infoga en referens. Klicka på den andra kombinationsrutan i redigeringsverktygsraden (oftast visar den label) och välj cite. En lista med alla hänvisningsnycklar visas. Välj den rätta referensen, så infogas en hänvisning i dokumentet. För att uppdatera listan med nycklar, spara antingen filen eller välj Redigera Uppdatera struktur eller tryck på F12. Slutprodukten i dokumentets bibliografi ser då ut så här: [1] Homer J. Simpson. Mmmmm...munkar. Evergreen Terrace Printing Co., Springfield, Någonstans i U.S.A., 1998. Det enklaste sättet att arbeta med \bibitem och \cite är att använda verktygsradens kombinationsruta som heter cite. När du väljer hänvisning att infoga, visas en lista med alla bibitem som du hittills har skapat och du kan välja referensen från listan. &kile; kan nu arbeta med &bibtex; editorprogram som &kbibtex; för att göra hänvisningar enklare. &kile; gör det möjligt att skapa egna taggar. En tagg liknar en snabbtangent som startar ett kommando, eller skriver text som ofta används. Om en vanlig användare exempelvis ofta behöver meningarna Jag föredrar \LaTeX\ framför \TeX\ och Vad skulle jag göra utan Linux?, skulle han använda Användare Användartaggar Redigera användartaggar... för att skapa användardefinierade taggar som skriver meningarna. Då visas en dialogruta där egna användardefinierade taggar kan anges. Dialogrutan Redigera användartaggar Dialogrutan Redigera användartaggar Dialogrutan Redigera användartaggar Aktivera en användardefinierad tagg Aktivera en användardefinierad tagg Aktivera en användardefinierad tagg Han skulle troligen ge varje tagg ett namn som enkelt identifierar den. Namnet som taggarna får skulle skrivas in i på raden Menyalternativ och texten för ofta använda kommandon skulle skrivas in i rutan Värde. När kommandona väl har skrivits in, kan han snabbt användas dem med snabbtangenten &Ctrl;&Shift;1 för den första taggen, för att skriva in Jag föredrar \LaTeX\ framför \TeX\ och &Ctrl;&Shift;2 för att skriva in Vad skulle jag göra utan Linux?. Det finns några platsmarkörer som du kan använda i användardefinierade taggar. De är %B, %C, %M och %S. %B: Ersätts med en punkt. %C: Det här är platsen där markören placeras efter en användardefinierad tagg infogats. %M: Det här står för markerad text, där den markerade texten infogas när användardefinierade taggar infogas. %S: Ersätts med källkodsfilens namn utan filändelse. För att visa hur det fungerar, låt oss anta att vi har en användardefinierad tagg som innehåller värdet \bfseries{%M}%C, och ett textstycke är markerat som ska omvandlas till fetstil. Alltså markerar vi texten Jag älskar fredagar, tillämpar den användardefinierade taggen genom att trycka på &Ctrl;&Shift;1 och får texten \bfseries{Jag älskar fredagar} med markören placerad efter texten. För att visa resultatet av arbetet, måste du först kompilera källkoden. Alla byggverktyg är grupperade tätt tillsammans i menyerna Bygg Kompilera, Bygg Konvertera och Bygg Visa. För att kompilera källkoden för att visa på skärmen med program som &kdvi;, &kghostview;, &kpdf; eller för ytterligare konvertering, kan du använda snabbtangenten &Alt;2. Därefter kan du visa DVI-filen med ditt eget förvalda visningsprogram med &Alt;3, konvertera DVI till en PS-fil med &Alt;4, och visa PS-filen med &Alt;5. Om du använder &bibtex; för bibliografiposter, måste du oftast följa ett speciellt kompileringsförfarande.Det betyder att anropa &latex;, därefter &bibtex; och sedan &latex; ytterligare två gånger. Tursamt nog är &kile; smart nog att automatiskt detektera om det är nödvändigt att anropa ytterligare verktyg som &bibtex;, &makeidx; och &asymptote;. Logiken är normalt aktiverad och kan ändras i Inställningar Anpassa Kile... Verktyg Bygg under fliken Allmänt för &latex;- och &pdflatex;-verktygen. Om du använder paketet &makeidx; för att skapa ett slutligt, alfabetiskt index för dokumentet, måste du också följa ett särskilt kompileringsmönster, eller låta &kile; göra det åt dig på samma sätt som med &bibtex;-filer. Om du vill kompilera dokumentet med MetaPost eller Asymptote, program för att rita bilder, kan du göra det med ByggKompileraMetaPost eller ByggÖvrigtAsymptote. Det finns också ett annat sätt att kompilera dokumentet, om du vill ha PDF: Du kan köra &pdflatex; som kompilerar källkoden direkt till en PDF-fil, med &Alt;6. Därefter kan du direkt titta på den kompilerade filen genom att trycka på &Alt;7. Du kan alternativt konvertera PS till PDF med &Alt;8, eller direkt från DVI till PDF med &Alt;9. Att använda &pdflatex; istället för &latex; kan bara vara fråga om enkelhet eller vana, men ibland kan beteendet hos de två programmen skilja sig åt. Slutligen kanske du vill publicera arbetet på Internet och inte bara på papper. Då kan du använda programmet latex2html som kan anropas från &kile;s meny Bygg Konvertera Latex till HTML. Resultatet läggs in en underkatalog till arbetskatalogen, och du kan se resultatet av konverteringen genom att välja menyalternativet Bygg Visa Visa HTML. Om du vill ange några särskilda kommandoradsväljare till verktygen för att kompilera, konvertera eller visa dina filer, kan du anpassa anropen under Inställningar Anpassa Kile... VerktygBygg. Du behöver alltid en viss tid för att titta på resultatet när du arbetar med &latex;. &latex; måste kompilera källkoden, och visningsprogrammet måste anropas. Det kan vara irriterande om du bara ändrade några bokstäver i en ekvation som var svår att typsätta. &kile; erbjuder en Snabbgranskning, där du enbart kan kompilera en del av ett dokument och spara mycket tid. Den stöder fyra olika lägen, som kan kombineras med sju inställningar. Snabbgranskning Snabbgranskning Alla inställningar måste göras i InställningarAnpassa Kile... Verktyg Förhandsgranskning. Anpassa snabbgranskning Anpassa snabbgranskning Användaren måste markera en del av dokumentet. Menyalternativet ByggSnabbgranskningMarkering eller snabbtangenten &Ctrl;&Alt;P, S startar valda program. &kile; tar inledningen av originaltexten, så att alla paket och användardefinierade kommandon inkluderas. Användaren kan välja en av sju fördefinierade inställningar: Latex+DVI (inbäddad visning) Latex+DVI (KDVI) Latex+PS (inbäddad visning) Latex+PS (Kghostview) PDFLatex+PDF (inbäddad visning) PDFLatex+PDF (Kghostview) PDFLatex+PDF (KPDF) Det bör vara tillräckligt för alla situationer då en snabbgranskning behövs. Du vill ofta förhandsgranska nuvarande omgivning, och särskilt matematiska omgivningar, som ibland kan vara svåra att skriva. &kile; erbjuder ett mycket snabbt sätt att göra det. Ingen markering krävs, välj bara ByggSnabbgranskningOmgivning eller snabbtangenten &Ctrl;&Alt;P, E så kompileras den nuvarande omgivningen och visas. Om du har ett stort projekt med många dokument, är det inte en god idé att kompilera hela projektet. Om du bara har gjort ändringar i ett enda dokument. &kile; klarar av att kompilera och visa en förhandsgranskning av det nuvarande underdokumentet. Inledningen tas från huvuddokumentet, och bara den nuvarande delen kompileras, när du väljer ByggSnabbgranskningUnderdokument eller snabbtangenten &Ctrl;&Alt;P, D. Förhandsgranskning av matematisk grupp låter dig förhandsgranska den matematiska grupp som du för närvarande redigerar. &kile; tar Inledningen från huvuddokumentet, och bara den matematiska gruppen som markören befinner sig i kompileras, när du väljer ByggSnabbgranskningMatematisk grupp eller snabbtangenten &Ctrl;&Alt;P, M. Istället för att visa förhandsgranskningen i ett nytt dokument, kan &kile; också ställas in att använda den nedre raden för förhandsgranskning av kompilering. Du kan aktivera funktionen i inställningsrutan för snabbgranskning. &pdflatex;, när det används med paketen graphics eller graphicx, kan kompilera PNG och JPG till DVI eller PDF, men kan inte hantera EPS-filer. Tvärtom så stöds EPS av processen att kompilera DVI med &latex; och konvertera till PS och PDF, men inte PNG och JPG. Många användare vill skapa PDF-dokument, men vill också använda det utmärkta paketet Pstricks för att skapa &postscript;-grafik, eller vill använda &postscript;-utmatning från matematisk eller vetenskaplig programvara som Mathematica, Maple eller MuPAD. Dessa användare av &latex; måste först kompilera &postscript; även om de vill skapa PDF-dokument, eftersom programmen skapar &postscript;-kod som inte kan hanteras av &pdflatex;. Det är dock inte så svårt som det kan låta, eftersom &kile; hjälper till. För att klara av den här irriterande rundgången, om du vill inkludera både &postscript; och PNG- eller JPG-filer, finns det ett antal sätt att gå förbi den: Om du behöver en fil med PS-format, men har JPG- eller PNG-grafik, kan du också helt enkelt först använda &pdflatex;, och därefter köra dvips för att skapa PS-filen. Du märker att &pdflatex;; är ett mycket bra val om din källkod inte innehåller någon &postscript;-kod alls. Du kan konvertera EPS-filer till PNG eller andra format med verktyg som Gimp eller &imagemagick;, och använda &pdflatex;. Sättet som föredras är att konvertera EPS-grafik till PDF-grafik med epstopdf, som levereras med alla &tex;-distributioner, och därefter använda &pdflatex;. Det producerar grafik med hög kvalitet, och du kan till och med styra resultatet med några av följande väljare: -dAutoFilterColorImages=false -dAutoFilterGrayImages=false -sColorImageFilter=FlateEncode -sGrayImageFilter=FlateEncode -dPDFSETTINGS=/prepress -dUseFlateCompression=true Ännu bättre: Om systemet tillåter shell-escape, kan konvertering göras i farten. Allt du behöver göra är att inkludera paketet epstopdf, som ingår i alla &tex;-distributioner, med kommandot \usepackage{epstopdf}. Antag att din kod är \includegraphics[width=5cm]{test.eps} När du anropar &pdflatex; med väljaren --shell-escape, konverteras grafikfilen test.eps automatiskt till test.pdf. Konverteringen utförs varje gång du kör &pdflatex;. Om ditt grafikkommando anges implicit: \includegraphics[width=5cm]{test} kontrollerar epstopdf om test.pdf redan är tillgänglig, så att det konverteringssteget kan hoppas över. Du kan konvertera åt andra hållet, och använda &latex; med PS-PDF konvertering. Det rekommenderas inte, eftersom en EPS-inkapsling av JPG- eller PNG-filer kan ge större EPS-filer, som i sin tur ger onödigt stora dokument. Det här är dock ytterst beroende på vilket grafikprogrammet du använder, eftersom EPS kan inkapsla annan grafik, men alla program stöder inte detta perfekt. En del kan verkligen försöka bygga JPG-bilden med vektorer och diverse skript, vilket resulterar i gigantiska filer. Konvertering av alla grafikformat till EPS kan göras av &imagemagick;. Ett annat enkelt program som utför processen riktigt är jpg2ps. Du kan också använda automatisk konvertering. Alla grafikfiler konverteras i farten till EPS, och infogas i PS-dokumentet. Det är ett bekvämt sätt, men du måste ställa in systemet riktigt. Detta beskrivs i avsnittet EPS-grafik. EPS är ett sorts grafiskt vektorskriptspråk, som beskriver alla linjer och punkter som grafiken består av. Det ser bra ut till och med när det förstoras mer än normalstorleken, och passar bäst för diagram och vektorgrafik som skapats direkt i EPS. De ser mycket klara och skarpa ut, medan de behåller en mycket liten storlek. PNG (eller det mindre lämpliga GIF) är ett filformat utan förlust, med bra komprimering och kvalitet. Det är mycket bra för diagram, inlästa ritningar, eller någonting vars skärpa måste behållas. Det är ibland för mycket av det goda när det används för fotografier. JPEG är ett format med förlust, som komprimerar bilder bättre än PNG till priset av en viss förlust av detaljer i bilden. Det har ofta ingen betydelse för fotografier, men kan orsaka dålig kvalitet för diagram eller ritningar, och kan få vissa tunna linjer att försvinna helt. I dessa fall, använd EPS eller PNG. Men kom alltid ihåg: Skräp in, skräp ut! Ingen konvertering kan få en dålig bild att bli bra. EPS-grafikfiler är det traditionella sättet att infoga grafikfiler i &latex;-dokument. Eftersom e-postlistor är fulla med frågor angående EPS-grafik, beskriver vi några viktiga aspekter och demonstrerar hur &kile; stöder dem. Om du bestämde dig för att använda det traditionella &latex; för att skapa PS- eller PDF-utmatning, stöter du troligen på vissa problem med grafik. Du måste använda EPS-grafik (Encapsulated &postscript;), inte JPEG- eller PNG-filer. Det ska inte vara något problem, eftersom det finns många konverteringsprogram som convert från det utmärkta paketet &imagemagick;. Men det kräver förstås en viss tid. EPS-filerna används både av &latex; och DVI-PS konverteringen: &latex; söker igenom EPS-filen efter den omgivande rutan, som talar om för &latex; hur mycket utrymme som ska reserveras för grafiken. Konverteringen DVI-PS läser därefter EPS-filen och infogar grafiken i PS-filen. Det leder till vissa följder: &latex; läser aldrig EPS-filen om den omgivande rutans parametrar anges i kommandot för att infoga grafik. Eftersom &latex; bara kan läsa filer som innehåller ASCII, kan det inte läsa informationen om den omgivande rutan från komprimerade eller andra filer än EPS-grafikfiler. EPS-grafiken infogas inte i DVI-filen. Eftersom EPS-filerna måste vara tillgängliga när DVI-filen konverteras till PS, måste EPS-filerna följa med DVI-filerna så fort de flyttas. Nu kan du anropa &latex; och ett DVI-PS konverteringsverktyg som dvips för att skapa ditt &postscript;-dokument. Om målet är ett PDF-dokument, ska du köra dvips med väljaren -Ppdf och därefter anropa ps2pdf. Du hittar många dokument som beskriver denna lösningen. &kile; hjälper dig att hitta information om den omgivande rutan. Om du har installerat paketet &imagemagick;, hämtar &kile; informationen från EPS-filen och infogar den som ett alternativ. Det görs automatiskt när du väljer grafikfilen. Det finns två fördelar av att gå till väga så här: Informationen är redan inläst i dialogrutan, och det behöver inte göras senare av &latex;. Ännu viktigare är att bildens bredd och höjd kan beräknas när dess upplösning är känd. Informationen visas längst upp i dialogrutan, och kan fungera som en ledtråd när du vill skala grafiken. &kile; kan också stödja EPS-filer komprimerade med zip eller gzip, som är mycket mindre än okomprimerade EPS-filer. Men funktionen kan bara användas med en särskild systeminställning, och en ändring av din lokala grafikinställning, som beskrivs i avsnittet Punktavbildad grafik. Om systemet tillåter shell-escape, stöder &kile; också ett enkelt sätt att infoga punktavbildad grafik, om du ställer in &tetex;-systemet riktigt. Det finns inget behov av att konvertera JPEG- eller PNG-grafik, det kan göras automatiskt när DVI-filen konverteras till PS. &latex; behöver viss information om filändelserna. Paketet graphicx letar efter filen graphics.cfg som måste finnas någonstans i din sökväg för &latex;-dokument. Sök efter poster som: \DeclareGraphicsRule{.pz}{eps}{.bb}{}% \DeclareGraphicsRule{.eps.Z}{eps}{.eps.bb}{}% \DeclareGraphicsRule{.ps.Z}{eps}{.ps.bb}{}% \DeclareGraphicsRule{.ps.gz}{eps}{.ps.bb}{}% \DeclareGraphicsRule{.eps.gz}{eps}{.eps.bb}{}% och ersätt raderna med: \DeclareGraphicsRule{.pz}{eps}{.bb}{}% \DeclareGraphicsRule{.eps.Z}{eps}{.eps.bb}{}% \DeclareGraphicsRule{.ps.Z}{eps}{.ps.bb}{}% \DeclareGraphicsRule{.ps.gz}{eps}{.ps.bb}{}% % ändrade eller nya grafikregler \DeclareGraphicsRule{.eps.zip}{eps}{.eps.bb}{`unzip -p #1}% EPS komprimerad med zip \DeclareGraphicsRule{.eps.gz}{eps}{.eps.bb}{`gunzip -c #1}% EPS komprimerad med gzip \DeclareGraphicsRule{.jpg}{eps}{}{`convert #1 eps:-}% JPEG \DeclareGraphicsRule{.gif}{eps}{.bb}{`convert #1 eps:-}% GIF \DeclareGraphicsRule{.png}{eps}{.bb}{`convert #1 eps:-}% PNG \DeclareGraphicsRule{.tif}{eps}{.bb}{`convert #1 eps:-}% TIFF \DeclareGraphicsRule{.pdf}{eps}{.bb}{`convert #1 eps:-}% PDF-grafik Du hittar till exempel filen under /etc/texmf/latex/graphics.cfg på Debian. Det bästa sättet att gå tillväga är att kopiera filen till din lokala Tex-sökväg och därefter ändra filen. Se &tex;-distributionens manual för att ta reda på hur du får fram en lista med dina &tex;-kataloger. Med den här inställningsfilen har du möjlighet att infoga punktavbildad grafik och EPS-filer komprimerade med zip eller gzip i &latex;. Kommandot för konvertering ges av dvips. När du tittar på konverteringskommandot ser du att ingen extra fil skapas. Resultatet av konverteringsprocessen skickas direkt till PS-filen. Det enda som &latex; måste känna till är grafikens storlek, och därför behöver vi den omgivande rutan, som tillhandahållls av &kile;. Vissa säger att det är ett osäkert sätt. Du måste bestämma dig för hur du vill arbeta. Hur som helst behöver du ingen omgivande ruta, eftersom &kile; extraherar informationen från alla typer av grafik. Som redan har nämnts, kan inte &pdflatex; hantera EPS-grafikfiler, men konverteringsverktyg som epstopdf kan hjälpa. Det bästa sättet är att inkludera paketet epstopdf, som måste följa paketet graphicx. \usepackage[pdftex]{graphicx} \usepackage{epstopdf} Nu kan du redan infoga EPS-grafik om du kör pdflatex med väljaren --shell-escape, men vi kan göra det ännu bättre och också hantera EPS-filer komprimerade med zip eller gzip. Återigen måste vi ändra grafikinställningsfilen graphics.cfg enligt ovan. Denna gången söker vi efter: % pdfTeX is running in pdf mode \ExecuteOptions{pdftex}% och helt enkelt lägga till några rader. % pdfTeX is running in pdf mode \ExecuteOptions{pdftex}% \AtEndOfPackage{% \g@addto@macro\Gin@extensions{.eps.gz,.eps.zip}% \@namedef{Gin@rule@.eps.gz}#1{{pdf}{.pdf}{`gunzip -c #1 | epstopdf -f >\Gin@base.pdf}}% \@namedef{Gin@rule@.eps.zip}#1{{pdf}{.pdf}{`unzip -p #1 | epstopdf -f >\Gin@base.pdf}}% }% Med dessa rader kan &pdflatex; hantera EPS-filer, och förhoppningsvis ska det inte uppstå fler problem rörande grafik. Att definiera dokumentet som huvuddokument, gör att du kan arbeta med olika filer, vilket ger ett överliggande dokument (eller huvuddokument) och underliggande dokument som utgör ett helt verk. Efter att ha definierat huvuddokumentet, med motsvarande kommando i menyn Inställningar, gäller alla kommandon i menyn Verktyg bara detta dokument, även om du arbetar i underliggande dokument. Du kan till och med stänga huvuddokumentet. Efter du har kompilerat någonting, tittar &kile; på de felmeddelanden som genererades. Om det finns några fel eller varningar, rapporteras de kortfattat i fönstret Logg och meddelanden. Man kan ta en närmare titt på meddelanden genom att välja Bygg Visa loggfil, eller med snabbtangenten &Alt;0. Loggen som skapade visas då i fönstret Logg och meddelanden, med fel och varningar markerade. Visa loggen Visa loggen Visa loggen Du kan enkelt gå från ett meddelande i loggfilen till ett annat, genom att använda menyalternativen Bygg Nästa/Föregående Latexfel/varning, eller genom att använda motsvarande knappar i verktygsraden. För att gå till raden in &latex; källkod där felet eller varningen uppstod, klicka på felet eller varningen i fönstret Logg och meddelanden. &kile; visar automatiskt raden som orsakade problemet. När du startar kommandot Snabbygg, anropas normalt någon form av visning efter kompileringen. Om du inte använder inbyggd visning, öppnas ett nytt fönster varje gång. Om du justerar dokumentets utseende, kanske du startar Snabbygg mycket ofta, och har många visningsfönster öppna på skrivbordet. För att undvika förvirring, kan du aktivera läget Filbevakningsläge som förhindrar att Snabbygg startar visningen. För närvarande stöder &kdvi; kontinuerlig uppdatering av den visade DVI-filen, men &kghostview; är inte riktigt så perfekt. För att uppdatera dokumentet efter kompilering, måste du byta sida, och antalet sidor ändras inte i &kghostview;s visning. Läget är förstås oanvändbart med inbyggd visning, eftersom du ändå måste stänga den för att komma tillbaka till redigering av dokumentet och omkompilering. Strukturvyn visar hierarkin för dokumentet som skapas i &kile;, och låter dig snabbt navigera i dokumentet, genom att visa dokumentets delar. För att navigera i dokumentet är allt du behöver göra att vänsterklicka på en rubrik, ett kapitel, ett avsnitt, ett delavsnitt, etc., så kommer du till början av motsvarande område. Om du inkluderar en separat fil i &latex;-dokumentet med taggarna \input eller \include, refereras de till i strukturvyn. Ett dubbelklick på namnet i den gör att &kile; visar den inkluderade filen i redigeringsfönstret. Strukturträdet har också en särskild gren för LABELS som används i texten. Användning av strukturvyn Användning av strukturvyn Användning av strukturvyn För att uppdatera strukturvyn kan du antingen använda Redigera Uppdatera struktur, trycka på F12, eller spara dokumentet, vilket gör att &kile; uppdaterar strukturvyn. Bokmärken är användarens referens till ett textstycke eller en rad inne i &kile;-miljön. För att använda ett bokmärke, markera en viss rad i dokumentet som du skulle vilja kunna komma tillbaka till, och tryck därefter &Ctrl; B, så lägger &kile; automatiskt till ett bokmärke på raden. Som ett alternativ kan du också lägga till ett bokmärke genom att markera raden du skulle vilja kunna komma tillbaka till, och välja menyalternativet BokmärkenVäxla bokmärke. För att ta bort alla bokmärken, välj Bokmärken Rensa bokmärken. Observera att för närvarande sparas inte bokmärken efter &kile; har avslutats. Du har möjlighet att skapa och arbeta med projekt i &kile;. Ett projekt är en gruppering av &latex;, &bibtex; eller andra filer som innehåller all information som används för att bygga det fullständiga dokumentet. Ett typiskt projekt skulle vara ett dokument som består av flera kapitel, skrivna i olika .tex-filer. Alla skulle då kunna ingå i ett projekt, för att göra hela dokumentet enklare att hantera. Projektets specifikation lagras i en särskild fil, med filändelsen .kilepr. Ett projekt lägger till följande funktioner: Du behöver inte ange huvuddokument, utan &kile; gör det automatiskt. Projektfiler kan enkelt arkiveras tillsammans genom att välja Bygg Övrigt Arkivera. Vyn Filer och projekt visar vilka filer som ingår i projektet. Efter ett projekt har öppnats, återställs alla filer som tidigare var öppna med ursprunglig kodning och färgläggning. Kodkomplettering fungerar över alla projektfiler. Referenskomplettering fungerar över alla projektfiler. Hänvisningskomplettering fungerar över alla projektfiler. Sök i alla projektfiler. Ange egna snabbygg- och &makeidx;-kommandon. För att skapa ett projekt, välj Projekt Nytt projekt.... Du blir tillfrågad om att ge följande information för att kunna skapa projektet: Projektets namn. Projektfilens namn med filändelsen .kilepr. Filnamn. Typ av fil som skapas: tomt dokument, artikel, bok, brev, rapport, ... När du fyller i rutan filnamn, måste du ta med en relativ sökväg från platsen där projektfilen .kilepr är lagrad till filen. Vyn Filer och projekt visas med en knapp i sidoradens meny. I vyn kan du se projektets struktur, dess filer och namnet på filen .kilepr som lagrar projektinformationen. Lägga till filer, ta bort filer, eller ändra alternativ i projektet görs via vyn Filer och projekt. Fil- och projektvyn Fil- och projektvyn Fil- och projektvyn För att lägga till en fil i projektet, öppna vilken &tex;-fil som helst, högerklicka på namnet i vyn Filer och projekt och välj Lägg till i projekt. Om du har flera öppna projekt, får du välja projektet där filen ska läggas till i en dialogruta. Eller om du har flera filer som ska läggas till i projektet, kan du välja projektet i vyn Filer och projekt, högerklicka och därefter välja Lägg till filer. Du får då möjlighet att välja filerna i en dialogruta. Du kan också högerklicka på projektets namn i vyn Filer och projekt, och välja Lägg till filer... för att visa en filvalsdialogruta. Lägga till en fil i ett projekt Lägga till en fil i ett projekt Lägga till en fil i ett projekt För att ta bort en fil från ett projekt, högerklicka på den och välj Ta bort fil. Det här tar inte bort själva filen (och stänger den inte heller), utan tar bara bort den från listan med filer som finns i filen med filändelsen .kilepr. &kile; har bara några få alternativ som kan ställas in för projektet. För att ändra dem, högerklicka på projektets namn och välj Projektalternativ, så får du möjlighet att ändra: Projektets namn. Huvuddokumentet. Snabbyggkommandot. Väljare för &makeidx;. &kile; låter dig enkelt säkerhetskopiera projektet genom att lagra alla dess filer i ett enda arkiv. För att arkivera projektet, högerklicka på dess namn i vyn Filer och projekt, eller välj Projekt Arkivera. Normalt läggs alla filer i ett projekt till i arkivet. Om du inte vill lägga till en viss fil i arkivet, högerklicka på den i vyn Filer och projekt och avmarkera alternativet Inkludera i arkiv. Arkiveringskommandon är enkla skalkommandon som körs från projektkatalogen (där filen .kilepr finns). För att stänga ett projekt, välj vyn Filer och projekt i den vertikala verktygsraden, högerklicka på projektnamnet, och välj Stäng. Då stängs projektet, alla filer som hör ihop med det, och dessutom läggs projektet som du just stängde till i kombinationsrutan Öppna senaste projekt... i menyn Projekt. &kile;-editorn låter dig läsa, konvertera och ställa in texten till kodningen som dokumentet behöver. Det ger dig möjlighet att använda bokstäver och symboler som inte är standard. Du kan till exempel använda tecken med accent för italienska, franska eller svenska. Att välja kodning för ett dokument kan göras på tre sätt: Ett sätt att ange kodningen är att använda kombinationsrutan Ange kodning, som finns längst ner i sidovyn Öppna fil. Ett annat sätt är att använda undermenyn InställningarAnpassa Kile...Editor där du kan ställa in förvald teckenkodning för alla filer. Välja förvald teckenkodning Välja förvald teckenkodning Ett tredje sätt att ange kodningen för dokumentet är att välja den när du använder guiden för att skapa ett nytt dokument. &latex; själv förstår bara ASCII-tecken, en mycket begränsad uppsättning tecken, så du har inte möjlighet att använda bokstäver med accent eller specialtecken direkt. För att använda bokstäver med accent, skapades en särskild syntax, som till exempel \"a för ä. Det finns ett paket för att hjälpa dig med detta, som heter inputenc, som infogas i inledningen med \usepackage[utf8x]{inputenc}, där det valfria argumentet är kodningen som du vill använda (i de flesta fall utf8x). Det talar om för &latex; att översätta alla ä i dokumentet till \"a innan kompilering. Titta gärna i dokumentationen om inputenc för mer information om det. Sist men inte minst, kom ihåg att försäkra dig om att filen verkligen är kodad med samma kodning som du anger till inputenc. Välja källkodsfilens kodning Välja källkodsfilens kodning Välja källkodsfilens kodning Mängden olika tabeller för teckenkodning har orsakat problem för många program. Du kan till exempel inte skriva en kurs i turkiska på franska utan att ett av språkens specialtecken går förlorade. Det finns en allmän överenskommelse att alla, förr eller senare, ska byta till Unicode. Det finns många implementeringar av Unicode, och UTF-8 är den mest lyckade på Linux. Windows® förlitar sig på det mer ohanterliga och mindre flexibla UCS-2. Vissa distributioner, som RedHat, har redan börjat ställa in förvald kodning till UTF-8, och därför kan det vara mycket intressant att använda argumentet utf8x för paketet inputenc. Om du inte har installerat &ucs;-paketet, kan du fortsätta på följande sätt: Hämta &ucs;-paketet på hemsidan Unicode stöd för &latex; av Dominique Unruh från universitetet i Karlsruhe. Packa upp den nerladdade filen och placera den i en katalog som anges i miljövariabeln $TEXINPUTS, för att installera det. Det kan också ställas in i Kile. \usepackage{ucs} \usepackage[utf8x]{inputenc} Att lägga till stöd för språk med ideogram är rätt besvärligt. När du väl har gjort det, fungerar det dock riktigt bra. Förutom att installera paket, behöver visst extra inställningsarbete utföras. Din Linux-distribution kanske redan har paketet &cjk; (kinesiska, japanska, koreanska) klart åt dig, så du kan bli besparad besväret att installera allt för hand. Kontrollera det innan du går vidare! Möjligheten att använda &ucs;-paketet för att skriva korta snuttar med &cjk;-text finns, men alternativet har allvarliga begränsningar eftersom det inte hanterar bland annat nyrader. Vi installerar istället det fullständiga &cjk;-&latex; paketet och får det att fungera både för &latex; och &pdflatex;. Mycket av materialet här är inspirerat av Pai H. Chous sida om hur &pdflatex; ställs in. Ladda ner paketet &cjk;. Kopiera de uppackade filerna till en lämplig underkatalog under $TEXMF, precis som du gjorde med paketet &ucs; tidigare (se ). Filerna packas upp i katalogen CJK/X_Y.Z. Det är inte viktigt att flytta dem, även om det blir snyggare att underhålla. Nu måste du ladda ner ett teckensnitt som stöder alla &cjk;-tecken som du behöver. Du kan välja vilken .ttf-fil som helst som täcker dem, men i den här genomgången använder vi Cyberbit. Packa upp filen och byt namn på Cyberbit.ttf till cyberbit.ttf, eftersom stora bokstäver kan förvirra systemet. Placera cyberbit.ttf i en katalog tillsammans med Unicode.sfd, och skapa filerna *.tfm och *.enc med kommandot $ ttf2tfm cyberbit.ttf -w cyberbit@Unicode@. Av någon anledning skapar detta inte alltid de hundratals filer som det ska. Om det är fallet, kan du ladda ner både *.tfm och *.enc filerna. Placera .tfm-filerna i lämplig katalog, såsom $TEXMF/fonts/tfm/bitstream/cyberbit/, .enc-filerna kan installeras i $TEXMF/pdftex/enc/cyberbit/. Nu behöver vi en avbildningsfil för att koppla ihop .enc-filerna med teckensnittet. Ladda ner cyberbit.map och installera den i $TEXMF/pdftex/config/. Ladda ner en annan fil, c70cyberbit.fd, och placera den i lämplig katalog. Du kan till exempel välja $TEXMF/tex/misc/. Den sista filen vi måste skapa är ett &postscript; Typ 1 teckensnitt, som behövs för att läsa DVI-filer som skapas med &latex;. Kör kommandot $ ttf2pfb cyberbit.ttf -o cyberbit.pfb och kopiera resultatet cyberbit.pfb till en katalog som $TEXMF/fonts/type1/cyberbit/. Låt oss nu placera cyberbit.ttf bland teckensnitten där &latex; kan hitta den. Du skulle kunna placera den i en katalog som heter $TEXMF/fonts/truetype/. Kontrollera inställningsfilen som du hittar med $TEXMF/web2c/texmf.cnf, och försäkra dig om att raden som nämner TTFONTS inte är bortkommenterad och pekar på katalogen där du sparade cyberbit.ttf. För att göra det möjligt för &pdflatex; att använda dina &cjk;-teckensnitt, är det nödvändigt att lägga till en rad i inställningsfilen $TEXMF/pdftex/config/pdftex.cfg. Lägg till map +cyberbit.map i filen för att färdigställa inställningen av &pdflatex;. För att ställa in &latex; så att du kan skapa DVI-filer med &cjk;-tecken, måste du lägga till en rad i filen ttfonts.map. Filen kan finnas i en katalog som heter $TEXMF/ttf2pk/, men du måste troligen leta efter den. Lägg till raden cyberbit@Unicode@ cyberbit.ttf i den. Nu behöver du bara köra texhash så ska systemet vara klart. För att testa om din inställning är riktig, kan du försöka kompilera den här testfilen. Det finns många saker som kan gå fel när &cjk;-stöd läggs till för hand. Om något inte verkar fungera, kan följande checklista hjälpa dig: Eftersom du kör &latex; som en användare och inte som systemadministratör, måste du förstås tillåta vanliga användare att komma åt de nya filerna. Försäkra dig om att alla kataloger och filer kan kommas åt med kommandot chmod. Om &latex; skriver DVI utan problem, men du inte kan visa det, beror den nästan säkert på något problem med de automatiskt skapade *.pk-tecknensnitten. Det är meningen att de ska skapas i farten när en DVI-fil visas, men det kan misslyckas av ett antal olika orsaker: kontrollera först i ttfonts.map efter din egna rad. Det kan dock inträffa att kommandot ttf2pk, som oftast anropas av DVI-visaren, har kompilerats utan stöd för biblioteken kpathsea. Om så är fallet, nämner ttf2pk --versioninte kpathsea. Eftersom stöd för dessa bibliotek är nödvändigt, måste du hitta ett nytt paket eller kompilera om FreeType 1 själv. Det finns ett antal olika inmatningsprogram, och valet kan bero på vad du personligen föredrar. Upphovsmannen använder Skim, en överföring av programmet Scim till &kde;. Titta i din distributions dokumentation för att ta reda på hur man installerar programmen. Inställning av sådana program kan också vara besvärlig. I fallet med Skim måste du definiera miljövariabeln XMODIFIERS="@im=SCIM" innan du startar X. &kile;s skriptfunktion gör det möjligt att köra ECMA-skript kod. Skript kan hanteras via skriptrutan i sidoraden. I det här avsnittet beskriver vi &kile;s programmeringsgränssnitt för skript. Observera att programmeringsgränssnitt inte ännu är färdigställt. Det programmeringsgränssnitt som beskrivs nedan kan komma att ändras i framtida versioner av &kile;. För det första tillhandahåller &kile;s exekveringsmiljö för skript ett globalt objekt benämnt "kile", som innehåller följande metoder: (kile).currentTextDocument() Returnerar ett KileTextDocument-objekt som motsvarar textdokumentet som för närvarande är aktivt. Returnerar null om inget textdokument är aktivt. (kile).getInputValue(rubrik, etikett) Öppnar en dialogruta med angiven rubrik och etikett. Returnerar värdet som användaren matar in. Objekt av typen KileTextDocument representerar textdokument i &kile;. De har följande egenskaper: (KileTextDocument).backspace() Tar bort tecknet som är placerat omedelbart innan markörens nuvarande position och flyttar markören en position bakåt i texten. (KileTextDocument).cursorLeft() Flyttar markören en position bakåt i texten. (KileTextDocument).cursorRight() Flyttar markören en position framåt i texten. (KileTextDocument).insertText(text) Infogar texten som finns i variabeln text i dokumentet på markörens nuvarande plats. (KileTextDocument).insertBullet() Infogar en punkt i dokumentet på markörens nuvarande position. (KileTextDocument).nextBullet() Markerar den första punkten som hittas i dokumentet omedelbart efter markörens nuvarande position. (KileTextDocument).previousBullet() Markerar den första punkten som hittas i dokumentet omedelbart före markörens nuvarande position. (KileTextDocument).up() Flyttar markören en rad uppåt i dokumentet. (KileTextDocument).down() Flyttar markören en rad neråt i dokumentet. (KileTextDocument).cursorLine() Returnerar raden som markören för närvarande är placerad på. (KileTextDocument).cursorColumn() Returnerar kolumnen som markören för närvarande är placerad på. (KileTextDocument).setCursorLine(rad) Flyttar markören till raden angiven av rad. (KileTextDocument).setCursorColumn(kolumn) Flyttar markören till kolumnen angiven av kolumn. &latex; är ett ganska komplicerat system, där de grundläggande funktionerna kan utökas med en stor variation av ytterligare paket. &kile; tillhandahåller en mängd olika typer av hjälp för att stödja användaren. Latex-referens Ett alfabetiskt index över de vanligaste kommandona i &latex;. Tex-dokumentation &tetex; och &texlive; levereras med en enorm mängd dokument. Det omfattar dokumentation av alla paket som ingår och ytterligare referensdokumentation för &latex;. Latex En fullständig referensdokumentation för &tex; och tillhörande program. Det är inte bara en beskrivning av alla program, utan vissa viktiga paket nämns också. Det omfattar också en fullständig referensmanual för &latex;-kommandon, ideal för att slå upp en viss typ av formatering medan ett dokument skrivs. Eftersom dokumentet verkligen är utförligt, delar &kile; upp det med tre viktiga bokmärken. Latex-kommando Ett annat alfabetiskt index över de vanligaste kommandona i &latex;. Latex-ämne En beskrivning av viktiga ämnen i &latex;. Latex-omgivning Ett alfabetiskt index över de vanligaste omgivningarna i &latex;. &kile; stöder också sammanhangsberoende hjälp, vilken anropas med &Ctrl;&Alt;H, K. I InställningarAnpassa Kile... Kile Hjälp kan du välja om du vill använda &kile;s &latex;-referens eller hjälpsystemet i &tetex; eller &texlive;, som är förvald inställning. Punkter Punkter Det är inte alltid lätt att hitta rätt dokument, eftersom &tetex; och &texlive; levereras med en enorm mängd dokument. Som en möjlig hjälp erbjuder &tetex; och &texlive; ett litet program: texdoctk. Det levereras med en databas över alla dokument, som &kile; använder för att erbjuda ett gränssnitt mot dem. Punkter Punkter Alla dokument är grupperade i olika kategorier, med den huvudsakliga fördelen är att du kan söka efter paketnamn eller nyckelord. &kile; visar därefter bara resultaten. Punkter Punkter Ett dubbelklick med musen, eller mellanslagstangenten, startar visning av dokumentet. Det kan vara ett godtyckligt dokument, inte bara DVI-, PS-, PDF- eller HTML-dokument. &kile; använder inställningarna i &konqueror; för att starta lämpligt visningsprogram. Förutom den statiska &tetex;- och &texlive;-dokumentationen, stöder &kile; också ett annat ändringsbart sätt för dokument med användarhjälp. I menyn Hjälp har &kile; en särskild undermeny Användarhjälp, där användaren kan lägga till dokument som han själv väljer. De kan vara de viktigaste dokumenten i &tetex;- och &texlive;-dokumentationen, eller till och med egenframställda dokument. Det är till och med möjligt att välja några webbadresser. Gå till InställningarAnpassa Kile... KileHjälp och välj knappen Anpassa för att ställa in menyn Användarhjälp. Du kan lägga till, ta bort eller navigera bland menyalternativ, och dessutom infoga avskiljare för att få en bättre struktur. Genom att klicka på knappen Lägg till visas en annan dialogruta, där du måste redigera menyalternativets namn, och välja motsvarande fil eller webbadress. Om du väljer en webbadress, startas &konqueror; och du måste kopiera den slutliga webbadressen. Punkter Punkter &kile; är en användarvänlig &latex;/&tex;-källkodseditor med öppen källkod. Den kör på system med &kde;:s skrivbordsmiljö installerad. &kde; är tillgängligt för flera arkitekturer med Linux installerad. &kile; är också en del av Fink-projektet, vilket betyder att du också kan köra &kile; på en Mac med OS-X. Stort tack går till de som anstränger sig för att &kile;-projektet ska kunna fortsätta, och de många timmars bidrag som kommer från de som ger av sin tid för att utveckla verktyg som vi alla kan använda under GNU-licens. Aktuell information om bidragsgivare finns i dialogrutan Om &kile; från Hjälp-menyn. Bidrag bland annat från: Rob Lensen, Roland Schulz, Michael Margraf, Holger Danielsson Många tack till alla inblandade! &underFDL; &underGPL; &documentation.index;